Panamakanalen

Efter en fin segling längs Panamas kust från San Blas så ankrar vi mitt i den vackra viken vid den lilla byn Portobelo. Den är idag en lugn och fridfull plats där en liten flod mynnar ut. Vi är några båtar som har ankrat upp här på vår väg till Panamakanalen. Portobelo var för många hundra år sedan en av Spaniens viktigaste hamnar för utlastning av guld från de sydamerikanska kolonierna. På babordssidan finns en gammal befästning med mängder av kanoner för att försvara norra delen av viken. Vid byn på styrbordssidan finns också stora gamla försvarsanläggningar med mängder av kanoner. Det är lätt att framför sig se de klumpiga segelfartygen på 1500-talet uppankrade på redden väntande på sin dyrbara last. Idag finns bara en liten by på några hundra innevånare kvar som lever ett stilla liv. De gamla försvarsanläggningarna med sina rostiga kanoner hålls i skick och minner om fornstora dar. Omgivningarna är annars naturskyddsområden där djungeln har tagit över.

Vi är nu fem svenska båtar som ligger uppankrade här. På lördagen den 2.3 kommer Karsten från Panama på besök. Karsten är ett begrepp bland nordiska långseglare. Han hjälper till med att lämna väderprognoser. Håller reda på positioner på olika båtar. Talar om vart man skall skicka tillbehör hemifrån. Varje dag klockan 19 lokal tid 7 dagar i veckan sitter han vid sin radio och pratar med nordiska båtar runt om i världen allt från Kanarieöarna till Fidji i Stilla havet. Vill man veta var en annan båt finns så kan man få veta det genom Karsten. Nu när vi är i Panama så kommer han ner och besöker båtarna och hjälper oss tillrätta. Allt detta gör han utan att det kostar ett öre. Karsten är dansk och lever sedan 35 år i Panama och känner till allt som händer här nere. När vi senare har gått igenom kanalen och ligger i Balboa så bjuder han upp alla besättningarna på en eftermiddagsdrink till sitt hem. Det är trevligt att få träffa den person som många av oss pratat med och lyssnat på i flera år under våra seglingar här nere.

Det är också roligt att komma till hans hem. Karsten och hans charmerande fru Nelli, infödd panamabo, ger oss ett strålande mottagande. De bor i en trevlig villa i ett lugnt område, dock är de smidda grindarna framför huset låsta. Innanför står bilarna parkerade. Hemmet är en härlig blandning av danskt och panamanskt. Vi samlas alla och bjuds på drinkar i ett stort uterum där fläktarna snurrar från taket. Väggarna är fyllda med skeppstrofeer och flaggor. Vid ena väggen finns en stor bardisk och mittemot är dörrarna ut mot trädgården där bouganvilljan blommar i alla de färger och papegojorna flyger fram och tillbaka och visslar och tjattrar. Senare serveras vi glass och tårta i vardagsrummet där det finns en hel del tavlor med danska vintermotiv. Vi får också tillfälle att bese Karstens arbetsrum är en välutrustad radiostudio med jordglob, kartor, dator mm. Under hela besöket skojar och skrattar Nelli. Ögonen glittrar och ansiktet har ett härligt minspel.

Ett par dagar senare flyttar vi ett par sjömil söder över till en liten vik Bahia de Buenaventura.

Här bor ett frejdigt finskt par Heikki och Marja som kom hit med sin gamla stålbåt och byggt sig ett hus. De hyr ut hästar och ordnar utflykter ut i djungeln. Elisabeth jag och Jerk (från Vindela) hyr hästar och tillsammans med Heikki ger vi oss ut i djungeln. När vi kommer in med våra jollar så möter oss Heikkis och Marjas rostiga gamla stålbåt som har sett bättre dagar. Hon ligger uppankrad i viken utanför huset. Väl inne vid bryggan, där det är så grunt att man knappt kan ta sig in med jolle, så möter oss sexton hundar av de mest skilda slag. Vi får en kopp kaffe innan vi ger oss av i Heikkis gamla Impala från början av 70-talet, som också sett bättre tider. Några kilometer från Heikkis hus står hästarna sadlade och färdiga. Seldonen har också sett bättre tider och är reparerade med snören och rep. Tyglarna är ett gammalt skot. Vi kommer iväg och det är en lugn gammal häst jag fått. Min erfarenhet av ridning består av att jag hjälpt till med min systers hästar på 60-talet så det är nog 40 år sedan jag sist satt på en häst. Vi rider ut i djungeln på smala leriga vägar, som leder brant uppför. Efter ett par timmars ritt uppför lämnar vi hästarna för att gå ner till en liten flod som rinner genom djungeln. Här badar vi i härligt svalt kristallklart vatten. Här nere finns också Sydamerikas farligaste djur en liten groda som har kuraregiftet. Tar man i grodan och har något sår på handen så kommer man troligen att dö. Grodorna är intensivt gröna och går inte att ta fel på. Deras gift har sedan gammalt använts av indianerna som har preparerat sina pilar med giftet. Vi får också se en liten giftorm som faller ner från ett träd. Väl tillbaka till hästarna följer en brant nedstigning längs steniga och leriga stigar. Utsikten är magnifik men det gäller att se upp för spindelnät med stora giftspindlar. Då och då fladdrar det förbi stora vackra fjärilar i intensiva färger. Allt går väl och till kvällen är vi tillbaka ute i båtarna.

Nästa dag seglar vi de återstående sjömilen in till Colon där vi ankrar på the Flats ett ankringsområde en bit ut ifrån Panama Canal Yacht Club. The Flats är en blåsig plats. Det gäller att få ordentligt fäste med ankaret och lägga ut mycket kätting. Vi såg många båtar som draggade här. Färderna fram och tillbaka med jollen är alltid mycket våta och man är ständigt våt av saltvatten. Här inne är en av de mest komplicerade inklareringarna vi haft men det gick ändå enkelt genom att taxichaufförerna vet exakt vart man skall åka. Först immigration, sedan till ytterligare en immigration för att köpa visa. Därefter till hamnmyndigheten för att köpa ett crusingpermit och sedan till tullen. Allt går mycket smidigt tack vare att taxichaufförerna följer med oss in och vet precis vilka papper som skulle fyllas i och hur. Därefter ringer vi till mätningsmyndigheten. Ett par dagar senare så kommer det ut en flicka med en lotsbåt och mäter båtens längd. Under 50 fot kostar 500 dollar och över 800 dollar. Därefter fick vi skriva på papper, som i princip fritar kanalbolaget från allt ansvar vad som än händer. Efter att ha varit på en bank och betalat avgiften så går uppgifterna till kanalbolaget som schemalägger när vi kan göra genomfarten.

För att få passera genom kanalen så måste man ha fyra stycken 22 mm tjocka linor 40 meter långa. Det kan verka märkligt att man skall behöva ha så otroligt grova linor men det visar sig att det verkligen behövs. Det skall också finnas fyra linehandlers ombord förutom skepparen. Vi får tid till den 13.3 klockan fem på morgonen. Detta skjuts senare upp till åtta och till sist kommer vår lots vid tiotiden. Vi har tur och får ett litet fartyg framför oss. Detta gör att vi inte måste ligga så nära propellerströmmen. Vi buntas ihop med en stor tysk stålbåt och en fransk båt i en knippa med den stora tysken i mitten. Därefter går vi som en enhet in i slussen där monkeyfists (en liten boll av tunn lina ca 4 cm diameter) med en tunn lina kastas över från slusskanterna. I den fäster vi våra tjocka linor en från varje hörna av paketet av båtar. Därefter dras de tjockare linorna upp till pollarna på slussen. Sedan spänner vi upp så mycket vi kan. Vi ligger mitt i slussen med två linor åt vart håll. Slussportarna går igen och sedan sedan släpps vattnet på i de 300 meter långa och 33 m breda slussen och vi stiger 10 m. Upp till 12 m djupgående fartyg kan slussas. Det bubblar och kokar runt båtarna. Väl uppe så kommer det mest spännande när fartyget framför oss startar sin propeller. Vattnet strömmar bakåt med flera knop det rycker och sliter i förtöjningslinorna. Det gäller att ha starka knapar. Fartyget framför oss glider långsamt framåt. Detta är uppspänt med flera ellok på sidorna som dels håller fartyget från slussidorna dels hjälper till och drar. Det tar en stund för fartyget att flytta över till nästa sluss och vi får köra över vår bunt av båtar. Därefter görs allt om igen.

Efter tre slussar och ett totalt lyft på ca 30 meter så är vi uppe i Gatun Lake en stor konstgjord sjö som skapades när kanalen byggdes. Den tillsammans med några floder utgör vattenreservoar till slussarna. I sjön sticker här och var upp gamla döda träd som fortfarande inte multnat ner sedan sjön fylldes på för snart 100 år sedan. Här finns både krokodiler och alligatorer. Krokodiler tillhör annars gamla världen men har av någon anledning planterats in. Vi får också se en sjöko som kommer simmande. Har man tur kan man få se apor som hoppar runt bland träden. Djungeln växer ända ner till stränderna och här är grönt och frodigt. På långa sträckor har man grävt kanaler som är 200 meter breda och 15 meter djupa. Efter några timmars motorgång får vi ankra upp då vi inte kan komma vidare denna dag då det inte finns några lämpliga båtar att slussa med. Normalt slussar segelbåtar alltid tillsammans med stora fartyg men fartygen kan inte vara större än att segelbåtarna får plats bakom. Vi får en trevlig kväll tillsammans med Boris och Lisbeth från Li och Bernt och Miriam från Albertina. Vi äter och dricker gott och tar oss ett bad från båten. Det känns härligt att bada i sötvatten men det gäller att hålla utkik efter krokodiler. Hela nästa dag får vi ligga kvar fram till efter tolv innan vi går vidare. Vi får slussa ner tillsammans med fyra andra segelbåtar de tre slussarna till Stilla Havet. Nedslussning är alltid mycket enklare. I de flesta fall ligger man framför ett stort fartyg och påverkas inte av propellerströmmen. I sista slussen där sötvattnet möter havsvattnet uppstår kraftiga strömmar och då gäller det att gasa på så att man har styrförmåga när man passerar ut i viken nedanför slussarna. Lotsbåten kommer upp och hämtar vår lots. Vi fortsätter ut under Bridge of the Americas ner till Balboa Yacht Club. Här får vi ligga vid bojar och för att ta oss in till bryggan så finns det båtar som transporterar oss. Vi får inte använda våra egna jollar.

Panamakanalen invigdes den 15 augusti 1914 och sedan dess har mer än 850 000 fartyg passerat. Bygget påbörjades 1906. Det är enorma schaktmassor som transporterats bort för att åstadkomma denna kanal. Panama och Panamakanalen har på många sett en gemensam historia. Fram till 1903 tillhörde Panama Colombia. Fransmännen hade på 1880 talet gjort ett försök att bygga en kanal som skulle ha varit i havsnivå utan stora lyft. Uppdraget hade gått till samma man som hade lett bygget av Suezkanalen. Skillnaden mellan kanalerna är stora. Suezkanalen går igenom en slät öken medan Panamakanalen går igenom kuperad mark och djungel. Fransmännen fick enorma problem med malaria och andra tropiska sjukdomar. Tusentals människor dog. Hela projektet fick läggas ner. Fransmännen ägde dock rätten till att få anlägga en kanal, som USA köpte av Frankrike. 1903 fick USA rätten till kanalzonen. Först hade Colombia i vilket Panama ingick inte gått med på USA:s krav. Det skedde då ett uppror i Panama, som USA stödde i vilket Panama bröt sig loss som ett eget land. Fram till 1999 administrerade och skötte USA kanalen men sedan 1999 har Panama själva tagit över.

Tidvattnet här är 4 meter. Vattentemperaturen här är bara 21 grader mot 28 på karibiska sidan beroende på tidvattenströmmarna, vilket gör båten lite svalare. Balboa är en del av Panama City. Panama City lär ha 2 miljoner innevånare men jag tror egentligen inte att det är någon som vet. Här finns fina villaområden och här finns slumområden där en vit inte bör sätta sin fot. Vi besöker ett museum om främst Panamakanalen men också om tiden innan. Det fanns tidigt en järnväg över Panama som band samman Karibiska havet med Stilla Havet. Det var den vägen många guldgrävare en gång i tiden kom från Europa till Carlifonien. Ett kvarter från museet ligger presidentpalatset insprängt bland fallfärdiga hus och slum. Här vågar vi gå då det kryllar av militär som bevakar presidentpalatset.

I Panama city kan vi få tag i det mesta. Här går att få tag i allt och det är relativt billigt. För oss gäller det att bunkra för lång tid. Några större platser kommer vi inte till förrän Papete på Tahiti. Nu närmast står Pärlöarna utanför Panama på tur. Därefter blir det Ecuador eller Galapagos. Vi får se när vi hörs igen med några resebrev. Vi misstänker att det blir långt mellan internetcaféerna.

Med många varma hälsningar från

Elisabeth och Joh