Resebrev 2

Dagarna flyter på. Gästflaggorna byts. Danska flaggan, tyska flaggan, holländska flaggan, belgiska flaggan, engelska flaggan, franska flaggan och engelska flaggan igen. Även valutorna växlas. Danska kronor till D-mark, D-mark till Gulden, Gulden till Belgiska franc, Belgiska franc till Pund, Pund till Franska franc. (Nog skulle det vara bra med en valuta)

Norderney 12.7.2000

Nu har vi legat inblåsta länge. Sex övernattningar här om vi räknar kommande natt. Nog har jag legat inblåst ett par dagar men aldrig fem mer än planerat. Två är det mesta jag kan minnas. Problemet är att för att lämna Norderney så måste vi passera över grundflak där det bara går att passera vid högvatten. I går gjorde vi ett försök att ge oss av. Tidvattnet var som högst vid åttatiden på kvällen. Det blåste ca 10 m/sek inne i hamnen, så vi tyckte att det borde gå att komma ut. Vi rundade sydvästra udden, både Li och Sefir, och fick då nordvästen på oss med full styrka(16-17 m/sek). Vi fortsatte en bit norrut, men vågade inte gå över grundflaken i det hårda vädret då vågorna var korta och ca 2 meter höga. Vi var rädda att helt enkelt slå i botten i en vågdal. Vi fick vackert vända in igen till hamnen blöta av saltvattenstänk. Mot hamnrötan var det ändå bra att få känna på lite vind och sjö. Det är märkligt att se dessa tyskar som firar sin semester här. De kommer vandrande efter stranden och ser ut som de skulle på en fjälltur med halsduk och täckjacka. På stränderna sitter man och solar eller läser sin tidning i små skjul där två personer kan sitta. Dessa är täckta bakåt och på två sidor och fram finns en liten markis. Genom att vrida runt denna låda så kan man antingen få lä eller sol i bästa fall bägge delarna.

De Frisiska öarna är på många sätt mycket speciella. Hälften tillhör Tyskland och hälften Holland. Tidvattnet här är 2-2,5 meter. Innanför öarna är det till 95% torrlagt vid ebb. Vid flod kan man ta sig fram med grundgående båtar. Det finns utprickade farleder. Vi överväger att gå innanför men vi avstår. Vi känner att risken att stranda över en period med tidvatten är allt för stor. Det skulle inte vara särskilt farligt men att ligga på sidan i 60 graders lutning på botten i 9 timmar för att vänta på nästa högvatten känns inte särskilt bra. Det är ingen slump att holländska båtar ofta är flata i botten eller har dubbla kölar så att de kan stå på botten vid ebb. I ytterkant mot Nordsjön förändras ständigt bottnarna. Sandbankarna flyttar på sig. Här gäller det att inte ha gamla sjökort. Både Li och Sefir har sju år gamla kort. Vi får låna kort från en Holländsk båt och rita om de kort vi har. Det visar sig att strömfåran och leden in från Nordsjön mot Holland flyttats ca två sjömil nordost ut och där vi har leden i våra kort är det bara några decimeter djupt. Tidvatten och strömmar ändrar ständigt på bottnarna här.

Norderney 13.7

Äntligen lägger sig vinden och denna gång kommer vi ut på Nordsjön igen. Vi får en fin nordväst. Det är kallt och bidevind men vad gör det när vi nu är på gång igen. Vi får en kryss längs Juist och Borkum. Vinden är 6-7 m/sek. Slår ute vid leden där de stora fartygen går. Allting är mycket separerat och reglerat här. Vi går i något som heter Inshore traffic zone som ligger mellan land och de stora fartygens led. Li vinner första ronden med några båtlängder efter några timmars segling. Motorgång några timmar. Vinden kommer åter och vi får en fin bidevind som övergår i kryss innan vi efter motström och tidvis rätt tuff segling i upp till 12 m/sek kan falla av i leden in mot Lauwersoog. Under dessa förhållanden med krabb motsjö och rätt hård vind seglar Sefir lätt ifrån Li, som i denna del av seglingen var ca två sjömil före till Lauwersoog. Slussen in i Holland har stängt för dagen så vi får ligga på en flytbrygga utanför. Vi äter en sen middag med ärtsoppa och varm punsch ombord på Sefir tillsammans med Boris och Lisbeth från Li. Skönt efter en dagsetapp på 61 sjömil i skvalpig sjö och mestadels kryss.

Lauwersoog 14.7

Upp på morgonen för slussning. Vi slussar ner för att komma in i Holland. Jag trodde vi skulle slussa upp men tänkte inte på att det var högvatten och då slussar man ner för att komma in i Holland. Vi blir tvungna att kapa en lina. Vi höll på att bli hängande i förknapen. Det är en dödssynd att lägga fast linor när man slussar ner. Slussen var packad med båtar. Alla ville komma in från Nordsjön. Väl inne tankade vi diesel och vatten. Fortsätter för motor söderut in i Holland. Mängder av numrerade bojar leder vår väg in. Här finns inte plats att vingla. Djupet är ungefär vad Sefir kan klara av. Ibland känner vi att farten bromsas upp när kölen släpar i botten. Väl inne i kanalerna så är djupet bättre. Slussar ännu en gång med några decimeters lyft. Vi glider fram över en landsbygd med mängder av betande kor. Stora potatisfält står i blom med både vita och lila blommor. Små broar öppnas för oss där vi glider fram. Vid en del broar betalar vi avgift och en träsko hängs ut av brovaktaren där man lägger en gulden eller mer. Passerar vackra små byar där tomterna ligger ända nere vid vattnet. De flesta är oerhört välskötta. En del har sina egna båtar i fickor in från kanalen på tomten. Vi möter mycket båtar ofta dessa typiska holländska båtar med svärd på sidorna som kan sänkas ner i vattnet vid behov istället för köl. Dessa är oftast gaffelriggade med gaffeln byggd i båge uppåt. (På ett fyrkantigt storsegel måste man ha en övre bom som kallas gaffel). Det ser lite speciellt ut att se segelbåtsmaster komma glidande där man bara ser riggen mitt ute bland fälten. Motorbåtarna vi möter är oftast dessa typiska holländska stålbåtar lite fyrkantiga i sin stil men trevliga. Går i 6-7 knop i maxfart. Fungerar som sommarhus som flyttas runt på de holländska kanalerna. Ofta är det blommor i fönstren och ett pensionerat par ombord. Många gamla pråmar har byggts om till bostäder och ligger i kanalerna. De flesta har spetsgardiner och små skulpturer eller dockor i fönstren. Hälften av segelbåtarna i Holland är byggda av stål ofta så skickligt gjorda att det inte omedelbart går att se skillnad på dem mot en plastbåt. Passerar förbi många väderkvarnar tom en som är igång. Vi går in till Dokkum till lunch och för att växla till oss floriner. Dokkum är en trevlig gammal stad. Kommer ut på kanalerna igen vid ett då brovakten kommer tillbaka efter lunch. Fortsätter till Leeuwarden där vi får vänta en dryg timma vid första bron medan rusningstrafiken går över. Vi får en fin plats mitt inne i Leeuwarden vid en park. Vandrar på kvällen runt i stan. Tittar på stans märkligt lutande torn. Åker med en liten eldriven färja, som drivs med solpaneler över kanalen. Det är en tur på 20 meter. Den tar tre passagerare. Vid fem passagerare hade den förmodligen sjunkit. På kvällen spelar en blåsorkester i parken.

Leeuwarden 15.7. N 53 12 21 O 05 47 29

Vid tio lämnar vi Leeuwarden genom att gå en snirklig väg först väster ut sedan söderut och därefter österut för att komma fram med masten på. Mängder av broöppningar som tar tid. Till sist kommer vi ut på Princess Margriet Kanal som i nord-sydlig riktning går genom Frisland och mynnar i Lemmer vid Ijsselmeer. Det är mängder av båtar överallt. På små sjöar seglas det med jollar. Det finns hundratals. På kanalen seglar koffar. På Sefir sätter vi genuan och slörar i den starka nordostliga vinden. Det känns lite speciellt att segla på en kanal. Vi möter pråmar med containers, pråmar med sand och pråmar med olja alla otroligt lågt lastade med bara några decimetes fribord. Detta land måste vara det mest båttäta landet i världen. Man seglar med allt överallt. På eftermiddagen glider vi in i Lemmer. Får vänta en stund innan vi kommer mitt in i den gamla staden. Ett klockspel spelar "Tulpaner från Amsterdam". På kvällen går vi och äter musslor med pommes frites med sallad och goda såser. En stad med en härlig stämning.

Lemmer 16.7 N 52 50 70 O 05 42 55

Vid tio slussar vi ut på Ijsslemeer från Lemmer. Denna märkliga konstgjorda insjö som överallt är 3-4 m djup 30 sjömil lång och 15 bred. Nordvästlig vind ger oss en fin segling ner mot Lelystad där man slussar in i Markermeer den innre konstgjorda sjön. Li med sin större genua går lätt ifrån på den halvvind vi får upp mot slussen före Amsterdam. Vi har tur och får gå rätt in i slussen utan väntetid. Slussar upp några decimeter får broöppning och kommer efter några distans in till Sixhaven mitt emot centralstationen i Amsterdam. I Sixhaven är det fullständigt fullpackat men på något sätt går det alltid att få in ett par båtar till. På kvällen tar Elisabeth och jag färjan över hamnen till centralstationen och går upp i stan. Äter pasta på en liten italiensk restaurang. Tar färjan tillbaka till Sefir där vi kojar vid midnatt.

Sixahaven 17.7 N52 22 91 O 4 54 35

Tar oss med lite pyssel ut ur den fullständigt packade hamnen. Vi går för motor ut till Ijmuiden. Kanalen som förbinder Nordsjön med Amsterdam. Egentligen är det fel att kalla denna för kanal. Det är mer som en jättestor hamn med fickor in från den breda kanalen. Överallt ligger industrier. Det ryker och bolmar och det är mycket trafik. Slussar ut i Nordsjön sätter segel och får medström. Tidvis gör vi 8,5 knop över grund. Enkel segling det är bara att hålla ut från stranden en bit så är det djupt. Går in i Scheveningen på eftermiddagen. En helt skyddad hamn där sardinpackning av båtar gäller. De som kom in först ligger längst in och sedan travas båtarna bredvid varandra tills det är fullt. Man skulle kunna tro att det skulle vara stort problem när någon båt vill gå men det fungerar ändå bra. Eftersom tidvattnet bestämmer när man lämnar hamnen så blir det en tid om man vill gå söderut längs kusten och ca sex timmar senare en tid om man vill gå åt andra hållet. Dessemellan är det inga båtar som lämnar hamnen. Scheveningen är en stor fiskerihamn som ligger några kilometer från Den Haag. Vi passar på och handlar innan vi seglar vidare. Maten är förhållandevis billig i Holland.

Scheveningen 18.7. N 52 05 71 O 04 16 01

Det tar sin tid innan sardinlådan av båtar kan packas upp. Boris och Lisbeth med Li har kommit iväg en timma tidigare. Många båtar skall i väg så det är som ett lemmeltåg av båtar som går ut ur hamnen. Sätter segel och sträcker längs den Holländska kusten. Det är sandstränder hela vägen. Passerar infarten till Europort och Rotterdam som lär vara världens största hamn. Vi måste anropa hamnkontrollen för att få tillstånd att passera. Fartygen kommer i en ständig ström från havet och ut från hamnen. Vinden är från början god från nordväst. När vi senare kan falla 20 grader och vinden börja avta så sätter vi gennakern som får dra några timmar innan vinden dör ut. Sista biten in mot Blankenberge i Belgien går vi över grunda vatten. Det är ebb när vi kommer in i passagen in mot hamnen. Vi känner hur Sefir bromsas upp när kölen släpar i mudden på botten men vi kommer igenom och får en plats utanpå Li. Blankenberge är en sommarstad med flervåningshus ute vid den Belgiska kusten. Hit reser belgarna på semester och helger. Här finns tivolin och andra nöjen och givetvis badstränder för den som vill bada i det 14-gardiga vattnet. Belgarnas sommarparadis är inte riktigt detsamma som de flesta svenskar villa ha.

Blankenberge 19.7 N 51 18 64 O 3 07 08

Dagens etapp blir kort. Endast sexton distans. Hamnkaptenen säljer bröd utanför sin lilla kur. Trevligt. Går för motor. Strömmen hjälper till. Mitt i lunchen börjar motorn gå ojämnt och båten vibrerar. Det känns som vi sitter fast i något. Vi ser ingenting i det gulbruna vattnet. Det återstår ingenting annat än att dyka i. I propellern sitter något som verkar vara resterna av en potatissäck. Efter tre dykningar får jag loss säckväven. Säckväven är som väl är rätt rutten och släpper lätt. Det var tur att vädret var lugnt. Går in till Nieupoort och får en bra plats i marinan. Träffar en trevlig engelsman, som ensamseglar. Han har varit ute sedan april och seglat runt Danmark. Tvättar i den trevliga marinan. Boris hissar upp mig i masttoppen för att sätta i en ny vindex. Den gamla blåste bort söder om Danmark. Skönt med vindex trots att vi har vindinstrument. Får inmarsaten att fungera. Tar backup på datafiler. Solen skiner och äntligen känns det som sommar.

Nieupoort 20.7 N 51 08 64 O 2 44 78

Upp klockan 7. Tar fram 12 waypoints för vägen till Dover. Det är svåra grunda vatten mellan Nieupoort och Dunqurque. Stiltje. Sol. Det blir motorgång hela dagen. Spännande passage ost om Dunqurque i Passe de Zuydcoote där djupet bitvis bara är tre meter. Passerar Dunqurque, som domineras av ett stort järnverk som spyr ut rök och eld. Syns milsvitt omkring. Går ut i engelska kanalen där vi passerar förbi en mängd uppankrade stora fartyg innan vi korsar leden för de stora fartygen. De inkommande från Atlanten går närmare den franska kusten och de från Nordsjön går närmare England. Denna led måste korsas i 90 graders vinkel. Howercraften mellan Dunqurque och Dover dånar förbi i diset. Den låter som en jumbojet. Anropar Dover port controle för att få tillstånd att gå in i hamnen. Trafiken till Dover är ständigt mycket intensiv och att kollidera med en Hovercraft är inte någon dröm. Marinan är gjord så att man bara kan komma in vid högvatten. Ett par timmar efter högvatten stängs en slussport och sedan får man stanna där tills den öppnar igen ett par timmar före högvatten. Dover är en typisk engelsk stad med mängder av pubar. Vi hittar en på en bakgata "The Red Lion" en sliten gammal pub väl insutten och med den rätta doften. Bakom puben finns den mest fantastiska bieergarden med mängder av blommor och blommande buskar. I Dover finns många vackra gamla hus från förra sekelskiftet. Vi besöker slottet uppe på Dovers klippor. Här uppe fanns under kriget inne i berget en hemlig stridsledningscentral och sjukhus. Väl värt ett besök.

Dover 22.7 N 51 07 20 O 1 18 66

För att kunna lämna Dover tidigt på morgonen med den rätta tiden, så får vi flytta ut ur vår marinabassäng och lägga oss vid ankomstbryggan under natten. Halv sju ger vi oss iväg. Elisabeths dotter Lotta och hennes man James och hans mamma Diana kommer med och seglar under helgen. Får en fin segling till Eastbourne i den nordostliga vinden. Slog Li med 50 meter på 40 distans. Går in i den nybyggda marinan med dubbla slussar. Stor anläggning. Här byggs flervåningshus där man kan ha sin båt alldeles utanför köksfönstret vid sin egen kaj. Hamnavgiften är ca 300 svenska kronor. Med tanke på anläggningen så kan man förstå att det måste kosta. Den är bevakad dygnet runt och med ständig slussvakt. Enormt fin duschanläggning och tvätteri finns. På kvällen promenerar vi ner till Eastbourne en sliten gammal sekelskiftesstad med en pir med nöjesfält som går långt ut i havet. Vacker strandpromenad.

Eastbourne 23.7 N 50 47 47 O 00 19 55

Vid 9 30 slussar vi ut ur marinan. Både Li och Sefir tvingas slussa in igen då det visar sig att djupet i inloppet till hamnen inte räcker till vid lågvatten. Det är bara att vänta några timmar och gå ut igen. Då har vi fått tillräckligt med vatten under kölarna för att komma ut. Det har blåst upp till ca 13 m/sek så vi möter rejäl sjö när vi skall ut. Sätter bara genua och slörar i den nordostliga vinden mot sydväst. Vid udden får vi kraftig sjö. Där vindar och strömmar samverkar. Gippar och sträcker västerut till Brighton. Kommer in på kvällen. Brighton är en stor och bra marina. Vi packar ihop och tar tåget till London. En tur på en timma för att hälsa på i Lottas och James lägenhet. Tåget går fort och vagnarna skakar betydligt mer än Sefir i kuling. Nästa dag hinner vi med en långpromenad genom Hyde Park och ner till Buckingham Palace och ser på vaktavlösningen. Björnskinnsmössor och röda rockar. Måste vara varmt på sommaren. Äter lunch på en restaurang som ser ut som en insutten gammal pub. Vi beställer traditionell engelsk rostbiff. Mac Donalds är en kulinarisk högtid jämfört med detta. Efter ytterligare en skakig tågfärd ner till Brighton och en lång promenad från stationen genom staden som är mycket trevlig, med mängder av små krogar och en vacker waterfront. Vi går längs stadens strandpromenad ut på piren, som även här har ett nöjesfält. Hade vi bara varit 30 år yngre så skulle vi kunnat haft riktigt roligt här. Vidare strandpromenaden där vi möter Boris och Lisbeth som är på väg in mot staden. Tänk vad man hade kunnat göra av Trelleborg. I säng tidigt.

Brighton 25.7 N 50 48 58 W 00 06 15

Upp strax efter 5. Återigen detta tidvatten. Sätter upp kutterstagsfocken tillsammans med stor och genua. Får först en fin segling på ett par timmar sedan avtar vinden så det blir motorgång. Hamnen i Cowes är förvånansvärt tom på båtar. Om en vecka skall det vara Cowes Week då alla kända kappseglare från hela världen samlas. Det monteras upp stora tält och högtalararrangemang. Det spikas och byggs. Överallt vajar flaggor med Skandia life på. Färjorna från Southhampton har dekaler med Skandia life. Allting i Cowes handlar om segling. Bara 50 meter från hamnen ligger byns affärsgata. Där båttillbehörsaffärerna avlöser varandra. I hamnen på bästa läge ligger RYS:s (Royal Yacht Squadron) klubbhus med utsikt över The Solent där mängder av stora havskappseglingar startas. Whitbread, Fastnet m. fl. Cowes har en charm som verkligen attraherar seglaren. Nästa dag seglar Boris och Lisbeth vidare vidare västerut medan Elisabeth och jag köper varsin dagsbiljett för alla bussar på Isle of Weight. Vi åker på dubbeldeckare på vägar som knappt går att mötas på . Busstaket släpar i lövverket. Vägen går fram genom riktiga lövvalv. Här finns halmtakstäckta hus och mängder av typiska engelska hus byggda vid förra sekelskiftet, en del i dåligt skick andra välhållna med fantastiska trädgårdar, allt byggt under Storbritanniens storhetstid. Vi besöker the Needels med utsikt över de fantastiska små vita klippspetsar som sticker upp ur havet vid öns västra sida där the Solent går ut i engelska kanalen. Vi fortsätter vår bussfärd längs sydkusten på ön. Här är nästan en subtropisk grönska med palmer och pinjer som mer hör hemma runt Medelhavet. Efter en heldag återvänder vi till Sefir på kvällen.

West Cowes 27.7 N 50 45 73 W 01 17 57

Lämnar Cowes vid halv tio för en gångs skull så stämmer tidvattnet med våra normala tider för segling. 2-4 knops extra skjuts från the Solent ut i engelska kanalen. Passerar the Needels och sätter kurs över Engelska kanalen mot Guernsey. Disigt med fem meters vind från väst till sydväst. Tidvattnet och vinden gör att vi inte kan hålla upp mot Guernsey och då vi ser ljusen från Cherbourg vid tio tiden på kvällen så går vi dit istället. Ankrar på svaj utanför marinan. Lugnt och skönt efter alla besök i marinor. En god vän ringer på morgonen. Han och hans fru och son är ute och bilar i Frankrike och befinner sig i närheten av Cherbourg så de kommer ner och vi får en trevlig dag tillsammans. På kvällen går vi ut och äter middag. Vilken mat i jämfört med England.

Cherbourg

Frukost med bagetter och croissanter. Våra gäster lämnar oss för att bila till Paris. Vi lämnar Cherbourg för att ge oss i kast med Alderney race. Utanför hamnen får vi tre knops medström och vinden rätt emot. Vi går för motor. Det är stora virvlar i vattnet. Det här påminner om forsränning. Sjön blir så kantig att vi gör bara mellan 3 och 4 knop på 2000 varv på motorn mot normalt 6 knop. Strömmen bara ökar. Strömmen är ibland 8 knop. Vi gör stundtals en fart av 11 knop över grund när vi kommer in i sundet mellan Normandie och Alderney. Sätter genuan när vi kan falla mot sydväst. Motorseglar. Däcket helt vått trots att det bara blåser 6 m/sek. När vi befinner oss söder om Alderney kommer ett mayday-anrop. Vi hör skräcken i rösten hos den nödställda. Nödanropet är på franska. En lugn stämma svarar. Positionen anges och ligger 5 distans norr om oss. Det är en segelbåt med en ensamseglare som tappat masten. En holländsk motorkryssare dirigeras till platsen. En liten lastbåt befinner sig bara någon distans ifrån och går dit. Tio minuter senare går livräddningskryssaren från Alderney ut och tjugo minuter senare har de fått över en man till haveristen och surrat masten vid båten och tagit den på släp in till Alderney. Allt skedde inom loppet av en halvtimma och kunde följas på VHF:n. Imponerande och mycket proffisionellt med tanke på den ström och sjö som rådde. På eftermiddagen kommer vi in till Guernsey. En hamnvärdbåt möter oss och dirigerar oss till en väntponton utanpå fem andra båtar där vi får ligga en timma medan tidvattnet stiger så att vi kan komma in i marinan i S:t Peter Port. Hamnvärdsbåtar kör runt och dirigerar in ca 60 båtar i marinan och placerar oss utanpå lämpliga andra båtar. Allt sker mycket smidigt. S:t Peter port är en trevlig stad. Det finns mängder av små krogar och trevliga gågator. Guernsey verkar vara ett sommarland för engelsmän och i viss mån fransmän på samma sätt som Gotland och Öland är för svenskarna. Dagen efter vandrar vi runt i S:t Peter Port bland trånga gränder, blommande Hortensia, fantastiska trädgårdar. Utsikten över hamnen och de närliggande öarna Herm och Sark är magnifik.

Med seglarhälsningar

Elisabeth och Joh