Resebrev 4

Varför ger man sig ut på en sådan här resa? Det går nästan inte att svara på. Visst är det äventyret och kontrasten till det trygga livet hemma. Det är möten med nya kulturer. Lära känna andra sätt att leva. Ny mat. Nöjet att segla i nya okända farvatten och upplevelsen av nya platser. Träffa andra långseglare. Varje dag bjuder på något nytt i stort som smått. Det är fascinerande att gå ut och ta sin kvällspromenad på en ny plats och se de nya miljöerna. Känna en stor hamns puls med kranar som går dygnet om och fartyg som kommer och går liksom den lilla hamnens frid och stillhet. Skönheten i ett berg som reser sig runt en ankringsplats. Dofterna som kommer från land. Att insupa en stor stads puls. Alla platser har på något sätt sin själ. På något sätt blir man mera ödmjuk och mer förstående inför andras sätt att leva och vara. När man seglar känner man avstånden till skillnad från att flyga. Vi svenskar lever ofta i tron att vi lever i den bästa av världar. Visst har vi det oerhört bra men det är länge sedan flera andra europiska länder passerade oss i levnadsstandard. Vad nu levnadsstandard är. Givetvis att ha tak över huvudet, mat för dagen, kläder på kroppen. Men sedan? Är levnadsstandarden bättre för att vi har större bilar och större lägenheter. I de här länderna där klimatet är varmare behövs inte lika stora längenheter och hus. Stora bilar är bara en nackdel på små vägar och trånga gränder, och man tar sig lika fort fram med en liten bil som med en stor. Levnadsstandard är så mycket annat, god mat, gemenskap med andra människor, vacker natur och kultur i alla former. Det mesta i livet går inte att mäta i pengar.

Det är många andra svenska långseglare som seglar längs kusten. Vi har stött på en Hallberg Rassy 45:a som jag tidigare berättat om. Det finns en röd ketchriggad Laurinkoster på ca 32 fot. En 35 fotare som seglas av ett par där han är f.d. restaurangchef. I Amsterdam stötte vi ihop med en Hallberg Rassy 49:a. I Spanien seglar en ca 40 fots ketch i stål från Stockholm på väg mot Västindien. Efter Spaniens nordkust träffade vi på en 51:fots Formosa också ketch med ett svenskt par med tre barn på väg till Medelhavet. Dessutom vet vi om två Fantasi 44:or som nu ligger på Madeira. Engelska båtar ser vi i massor och Holländarna är mycket väl representerade. Fransmän ser man inte många annat än i Frankrike. Norrmännen är väl representerade och en och annan dansk båt. Någon ensstaka belgare medan spanjorer och portugiser håller sig i sina hemmavatten. Det finns en gemenskap mellan långseglare. Vi har alltid behov av att byta information med varandra om väder, hamnar, ankringsplatser, tillbehörsaffärer.

Spanien

16.8. 2000 San Sebastian

Vi närmar oss Spanien och San Sebastian. De höga bergen ligger insvepta i moln och dis. Mörkret börjar lägga sig. Spanien känns omedelbart helt annorlunda mot Frankrike. Vi ankrar bakom en liten ö för att få sjölä. Klockan är 10 på kvällen så det sista dagsljuset försvinner snabbt. Ljuset från staden lyser upp båtarna. Runt bukten sträcker sig San Sebastian. På ett högt berg står en stor Kristusstaty och ser ut över staden. Vi äter vår sena middag och börjar förbereda oss för natten. Det smäller till kraftigt. Vi tror först att det är ETA som spränger något, vi är nu i Baskien, men det är ett jättelikt fyrverkeri. Smällarna rullar mellan bergen. Vi har hamnat mitt i San Sebastians stora skördefest och det är fyrverkeri varje kväll.

17.8 Sefir rullar lite i dyningen från havet. Vi pumpar upp jollen på fördäck och sjösätter den och hänger på den 17 år gamla Yamha utombordaren, som startar på tredje rycket. Vi tar ombord Boris och Lisbeth från Li och åker in till San Sebastians lilla småbåtshamn. Förtöjer inne bland hundratals små färggranna fiskebåtar där de flesta är stora som roddbåtar. San Sebastian är en ren stad med vackra strandpromenader. Vi besöker den stora katedralen och njuter av folklivet. Trånga eleganta gator med hus med mängder av svart smide på balkongerna.. På kvällen är det fest med danser, parader och folkmusik. Senare på kvällen sitter vi i Sefir ihop med Boris och Lisbeth och äter skinka ost och starka spanska korvar och äter Gaspacho som man här köper på tetrapack som mjölk. Skinkor och korvar är här inte rökta som vi är vana vid utan saltade och soltorkade. På restauranger och pubar hänger skinkorna från taket. På kvällen sitter vi alla fyra i sittbrunnen på Sefir och avnjuter ännu ett fantastiskt fyrverkeri.

18.8 Solen går upp i ett vackert dis. Det är vindstilla. Hoppar i och badar i det 24-gradiga vattnet och tvättar båten under. Tar upp jollen på däck och startar mot Guetaria där vi går in och tankar. Vi för den spansa gästflaggan. Överallt i San Sebastian har ETA klistrat upp affischer där man talar om för turisterna att detta är baskiskt land. Mord och sprängattentat förekommer ständigt. Särskilt utsatta är de personer som representerar centralregeringen. När vi är på väg in mot Guetaria möter vi en spansk båt som för baskisk gästflagga, så vi tar ner vår spanska gästflagga och den får vara nere tills vi lämnar baskiskt område. Baskien ligger längst in i bukten mot franska gränsen. Baskien har genom tiderna haft en mer eller mindre självständig ställning inom Spanien och andra välden som det tillhört. Baskien har ett helt eget språk som inte är av indoeuropeiskt ursprung, som de flesta andra europeiska språk. Ca 1 miljon människor talar baskiska. Genom årtusenden har man lyckats bevara sitt språk. Fiskebåtar härifrån för inte spansk flagg utan den baskiska flaggan som ser ut som den danska fast med ett grönt kors på diagonalen. Här ute är också ett fantastiskt fiskliv. Bonito(vi tror att det är Bonito) hoppar ur vattnet. Det är kraftiga fiskar på ett par kilo. Många små fiskebåtar är ute och drar drag. Vi ser också flera _Ria Wägner fiskar_ de sticker upp sin ryggfena och vinkar precis som Ria Wägner gjorde med handen. Vad vi förstår så är det Klumpfiskar stora fiskar, som kan bli upp till 1400 kg i vikt, och har ett märkligt utseende då de är lika höga som de är långa.

18.8. Bilbau

Fortsätter efter den vilda bakiska kusten med höga berg i bakgrunden. Efter en lång dags motorgång så kommer vi till Bilbau eller egentligen Bilbaus hamnstad. Bilbau ligger ca en mil söderut in i landet. Vi ankrar utanför marinan. Efter en lugn och skön natt så röjer vi och städar Sefir. Flyttar in till Marinan. Tankar vatten. Skrubbar däck. Vaxar överbyggnad. Servar motor. Elisabeth har fått tag på tvättmaskiner på marinan. Det är alltid skönt att börja med ren tvätt i alla skåp. Sedan Skanör har vi nu gått 1359 sjömil. På kvällen kommer Bjarne Nilsson och vi går ut och äter en middag för 3 personer för 3000 pesetas (ca 150kr). Nästa dag åker vi tunnelbanan in till Bilbau och besöker Guggenheimmuseet ett helt nybyggt konstmuseum med en fantastik arkitektur. Hela huset är täckt med titanplåt enligt uppgift (Det ser mera ut som rostfri plåt) och jag tror inte att det finns några räta vinklar. För tillfället har man en fantastisk historisk utställning av motorcyklar. Oerhört fascinerande även för den som inte har något speciellt intresse för motorcyklar. Vi äter tapas på en tapasbar några kvarter ifrån museet innan vi tar tåget tillbaka till marinan. Tapas kan ungefär beskrivas som små smörebröd med olika pålägg. Fyra tapas blir till en god lunch. Väl tillbaka till båtarna seglar vi den korta sträckan ut till Castro Urdiales. Vi får 10 m/sek emot så det blir kryss. Ankrar innanför piren en bit utanför en mängd lokala små fiskebåtar.

21. 8 Castro Urdiales N43 22 86 V3 12 66

På morgonen ror Bjarne och jag i land och handlar mat i den lilla staden. Hittar grönsakshandlaren, en liten krökt dam knappt 150 cm lång, kötthandlaren, som snabbt skivar lammsteken så att vi får lämpliga skivor att steka och bagarn där vi får tag i kakor och färskt bröd. Ror ut till Sefir. Sätter segel och seglar till Santander, som är en stor hamnstad. Passerar igenom hamnen och fortsätter upp i floden till marinan. Denna ligger lite ödsligt med dåliga förbindelser till stan. Den spanska gästflaggan får komma upp igen då vi nu lämnat Baskien och kommit in i Cantabrien. Vi går och handlar mat på en fantastisk supermercada. Efteråt har vi fest på först Sefir med kräftor och gaspacho och fortsätter sedan på Li med lammkotletter och Saffranspenne. På detta äter vi ost och dricker några flaskor Rioja. Vi har numera kommit fram till den vettig slutsatsen att tack vare att vinet är så billigt så blir maten gratis om man dricker mycket vin.

23 8 Santander N 43 25 70 V 3 48 39

Vi går ut från Santander för motor. Väderprognosen säger 2-5 Beaufort (4-10 m/sek) växlande och växlande blir det. Vi har nog tio skiften under dagen. Ibland har vi nordlig vind 8 m/sek. Plötsligt bryter en sydvind igenom från de spanska bergen lika stark men från andra hållet. Ibland hamnar vi i vindhål där vi blir liggande i tio minuter innan vinden kommer tillbaka. Överallt flyter sopor i vattnet mineralvattenflaskor, gula plastflaskor, plastpåsar, olivoljeflaskor, stora plåtdunkar. Var kommer alla sopor ifrån fiskebåtar kanske, skepp knappast de är inte så många här, från land troligtvis. Vi ser ibland hur man eldar sopor och man känner igen det på lukten. Spanjorerna har inte samma känsla för sophantering som övriga Européer. Till kvällen går vi in till Puerta de San Vicente de la Barquera. Vi har läst oss till att vi bara skall gå in vid högvatten på grund av igensandningen. Vi går därför försiktigt in mot inloppet vid pirarna. När djupet går upp till 2,3 m så ankrar vi för att avvakta högvatten. Både Li och Sefir ligger ankrade mitt i inloppet. Där äter vi middag medan vattnet stiger ca en meter innan vi fortsätter in i hamnen. Det visar sig att vi ankrat på det grundaste stället och att det blir djupare längre in. Vi förstår nu varför en del båtskeppare tittade oförstående på oss när de passerade. Inne i viken ligger en söt liten by. Vi ankrar nära en vacker bro med romerska valv bland en mängd små fiskebåtar oftast i starka röda och blåa färger och vi har utsikt över en borg från medeltiden och en kyrka från 1300 talet.

24.8 Puerta de San Vicente de la Barquera N 43 23 19 V 4 23 85

På morgonen ror vi iland de 30 meterna till en liten brygga. Vi vandrar upp till kyrkan som ligger högst upp på en kulle. Inåt landet ringlar sig floden och längre bort syns de höga cantabriska bergen. Vi vandrar långsamt ner till hamnen och tar jollen ut till Sefir. Det är ingen vind. Vi går ut en bit till havs innan vi följer kusten. Ett tunt lågt dismoln täcker kusten och över detta sticker flera rader av drakryggar till berg upp. På kvällen kommer vi fram till Gijon i Austurien. Vi är lite oroliga för vattendjupet då det är lågvatten men det är inga problem. Li och Sefir får två bra platser i marinan bredvid varandra..

25.8 Gijon N 43 32 87 V 6 32 08

I Gijon är det ciderfestival. Cidern smakar inte som vi är vana vid att cider skall smaka utan som hemgjort grumligt äppelvin som ännu inte jäst färdigt. Gamla staden är trevlig med sina trånga gator. Vi köper bonito i en fiskaffär och äter till middag. Köttet är rödaktigt och mycket gott. Smakar nästan som kyckling och kan varmt rekommenderas.

26.8 Vind från nordväst 8-10 m/sek. Sätter genua och stor och slår ut i Biscaya. Förs 25 sjömil ut. Slår sedan och sträcker längs den Spanska kusten. Det är stadiga 6 knop. Vi dunkar fram i motsjön. Li släpper snällt i den relativt hårda bidevinden. Sefir gillar betydligt bättre hård vind och motsjö än Li. Till kvällen kommer vi in till Luarca. Vi får hjälp av en engelsman som har gummijollen sjösatt att få i land en lina i kajen. Jag åker med in och får sedan klättra 7 meter upp för den slippriga järnstegen i kajen men min 50 m långa lina. I aktern har vi förtöjt i en hemmagjord stålboj. På kvällen är det fest i byn och man har någon form av fyrverkeri som bara består av smällar.

27.8 Luarca N 43 32 87 V 6 32 08

Byn ger ett luggslitet intryck när vi ser den i dagsljus på morgonen. En gammal fabriksbyggnad med utslagna fönster ligger vid hamnen. Eftersom vi inte har några jollar uppblåsta så går vi aldrig iland här. Engelsmannen som hjälpte oss dagen innan hjälper oss också att lägga loss iland när han själv läger loss. Solen skiner och det är behagligt varmt. Vi ser en flock delfiner som ligger och jagar vid en tidvattenvirvel så vi styr upp mot dem. Då kommer en fem sex delfiner fram till oss och leker vid Sefir medan de övriga fortsätter sin jakt. De verkar simma runt, runt i cirkel. Antagligen har de ett fiskstim där. Vi sträcker efter kusten i en härlig segling och till kvällen glider vi in mellan höga berg och upp i en flod som vi följer en sjömil in i landet. Här ligger Vivero som har en liten nybyggd marina. Det är en mycket vacker plats med höga berg runt omkring. Det påminner om Höga Kusten i Sverige.

28.8 Vivero N 43 40 07 V 7 35 70

Vivero är en trevlig liten spansk stad. Torghandel där man sitter på torget och säljer sina grönsaker, som ligger på en säck framför den som säljer. Ett par hundra meter från marinan ligger en stor supermercado. Vi passar på och bunkrar ordentligt. Det är alltid bra att passa på när man har kort bäravstånd till båten. Lämnar Vivero på eftermiddagen. Landet här är bergigt med djupa vikar. Bergen stupar rätt ner i havet. Vi rundar Spaniens nordligaste udde Puenta de la Estacia de Barres. Fortsätter åtta distans till över en djup vik till nästa cap Puenta de los Aguillones. Seglar längs kusten men vi håller en distansminuts avstånd för att undvika reven. Seglar in till Cederia och ankrar på svaj. Stora trålare ligger längs piren. Mer och mer uppskattar vi att ligga för ankare. Inga förtöjningslinor och inga fendrar. Det är alltid lä i sittbrunnen då båten anpassar sig efter vindriktningen. Höga vackra berg omger oss och det är långa sandstränder i vikarna. Vi är två svenska, två tyska och två engelska båtar som ligger ankrade här.

29.8 Ria de Cederia N 43 39 35 V 8 03 95

På morgon tar Bjarne, Elisabeth och jag jollen och ror i land. Vandrar en kilometer längs viken upp till byn Cederia. Vacker by som ligger längs floden. Trevliga små hus med utanpå inbyggda balkonger från första våningen och uppåt. Vi går in på ett café köper tre koppar kaffe och tre stora kakor dessutom köper vi med oss tre kakor och 2 baguetter allt kostar tillsammans 25 kr. Vandrar tillbaka genom en långsträckt lummig park med palmer och pinjer. Ror ut till Sefir. Lämnar vackra Cederia på eftermiddagen och får en kryss ner längs kusten för stor, kutter och genua. Vi får ett lyft när en regnby kommer och vi kan sträcka utanför Cabo Prior och sedan går det att sträcka hela vägen ner till La Coruna. Havssulor börjar dyka upp igen. Dessa vackra fåglar som vi senast såg utanför Bretagne och för ett par år sedan utanför Färeöarna och Shetland. De är lite mörkare i färgerna här nere men det är samma typ av fågel med sin långa hals och vackra flykt. Vi rundar den långa piren i La Coruna och ankrar på 15 m vatten. Sätter in revbensspjällen i ugnen och äter en härlig middag. Kryper till kojs och Sefir gungar svagt från svallet av någon passerande båt.

30.8 La Coruna

Sätter på motorn på jollen då vi ligger långt ut från land och en gummijolle är svår att ro långa sträckor. Åker in till den lite slitna marinan. Bjarne, Elisabeth och jag vandrar in till staden längs en vacker strandpromenad. Här finns vackra torg och vackra hus och trevliga gågator. Vi äter lunch på en liten, enkel restaurang vid en gågata. Vi tar deras dyraste rätt för 1000 pesetas(48 kr). Kalvstek, Calamares och sallad och ett glas öl var. Vi vandrar på smala gator upp genom den gamla staden. Passerar gamla kloster och vackra skuggiga parker. På väg tillbaka till marinan möter vi Boris och Lisbeth som är på väg ut på stan så det blir ytterligare en promenad längs kajerna bort till fiskehamnen där ett antal båtaffärer ligger. Handlar 5 liter olja (bästa kvalitet enligt beteckningarna högre än Volvos) 2500 pesetas (125 kr). Köper 30 m lina 10 mm svensktillverkad (Polyropes) betydligt billigare än hemma. Bjarne köper ett par Rockport seglarskor för 500 kr vilket är halva priset mot hemma. Märkligt att nästan allting är så mycket dyrare i Sverige. På morgonen tar vi en tur in till stan igen och handlar lite mat innan vi hissar upp motorn på sin plats på akterspegeln och tar upp gummijollen på däck. Vinden är svag så det får bli motorgång med hissad stor. Storen är nästan alltid hissad när vi går för motor. Även om det inte är någon vind så stabiliseras gången och färden blir behagligare. Här ute finns alltid Atlantens dyning som gör att båten rullar och då gör ett stödsegel mycket för komforten. Vi går den korta turen till Laxe. Åker iland och äter en enkel middag vid byns torg och ser på folklivet.

1.9 Laxe N 43 13 23 V 9 00 00

Lämnar Laxe på morgonen och seglar den korta vägen till Camarinas. Här finns en liten marina där vi förtöjer för natten. Tankar vatten och el. Tvättar tre hinkar tvätt. Vandrar den vackra korta strandpromenaden in till byn. Camarinas är känd för sina vackra spetsar. Överallt i byn hörs ljudet från små affärer där damer sitter och knypplar och pinnarna rasslar över dynorna. De stora fiskebåtarna en del röda och en del blå kommer in för helgen. Lastbilar kommer ner och hämtar fångsten innan man lägger båtarna utanpå varandra och tar helg. På kvällen är det fest i byn. Två orkestrar turas om att spela. Dessa står mittemot varandra på 100 meters avstånd. Orkestrarna står på specialbyggda flak till lastbilar med inbyggd estrad där ett taks lyfts upp och innanför står orkestern och spelar omgivna av rök och blinkande lampor och strålkastare. Det är mer rök än skönsång. Musiken dunkar över hamnen till fem på morgonen.

2.9 Camarinas N 43 07 58 V 9 10 91

På morgonen seglar vi vidare till Muros ännu en av dessa vackra spanska byar som ligger skyddade inne bland bergen längs den Galisiska kusten. De är nästan till förvillelse lika varandra. Ankrar utanför byn på tio meters vatten. Li ankrar bredvid. På kvällen ror vi iland och dricker ett glas vin på byns torg. Det är lördagskväll och full fart i staden. Barnen är uppe och leker trots att klockan är elva på kvällen.

3.9 Muros

På morgonen klockan åtta skjuter man knallskott uppe i bergen. Först 25 skott och rökpuffarna syns mot skyn. Sedan fortsätter skjutandet hela förmiddagen. Vi har inte lyckats bli kloka på varför man gör detta. Seglar vidare mot Bayona. Vi får några timmars motorgång innan vinden kommer från nordväst. Sätter gennaker och stor. Li och Sefir ligger sida vid sida distans efter distans. Efter 27 sjömil så har Sefir fått ett försprång på 100 meter. Vår gennaker är något större men i gengäld släpar vi på jollen medan Li har sin på däck. Strax utanför Bayona bärgar vi gennakern och går sista biten in till Bayona för motor där vi ankrar utanför marinan. På kvällen åker vi in till Bayona och äter en härlig paella med räkor, havskräftor, kött och saffransris.

4.9 Bayona N 42 07 26 V 8 50 56

Elisabeth och jag vandrar runt i staden. Besöker madonnan som blickar ut över havet vid inloppet mot Bayona och de vackra höga öarna som ligger utanför. Promenerar i stadens gränder. Äter lunch med bonito i tomat och små friterade gröna paprikor med grovsalt (Pimientos de patron). Vandrar runt det vackra gamla fortet som ligger vid infarten mot staden. Fortet ser ut som hämtat från Robin Hood med spetsar och torn. På kvällen sitter vi i Sefir och njuter av en fantastisk solnedgång. Nästa dag tar vi en buss tillsammans med Lisbeth, Boris och Bjarne först till Vigo och därefter till Santiago de Compostella. Vi åker genom en vacker bergig spansk landsbygd. Santiago de Compostella är huvudstad i Galicien och den tredje viktigaste vallfärdsorten i kristenheten efter Jerusalem och Rom. I den vackra katedralen anses aposteln Jakob d.ä. vara begraven. Den heliga Birgitta lär ha besökt platsen på sin tid. Staden är också känt för sitt gamla universitet som stammar från 1500-talet. Staden är mycket vacker och ligger som i en gryta med katedralen och en mängd andra historiska byggnader i mitten. På vägen hem på bussen så kommer det fram en gammal man och börjar tala svenska med oss. Han är gissningsvis 75 år och kommer från England men har bott i Eskilstuna i många år. Han verkar ständigt vara ute på resa och besöker vänner över hela världen. När han gick i pension vid 60 gjorde han en cykeltur från Istanbul till London. Firade 2000 skiftet i Mexico city. Åker tåg runt hela värden. Hans favoritplatser är Saima i Finland och Ukraina. Det är just möten med människor som är något av höjdpunkten med resor.

Med många sköna seglarhälsningar

Elisabeth och Joh