Resebrev 5

Hemma går det mot höst och här blir det bara varmare och varmare ju längre söderut vi rör oss. Seglandet blir nästan till ett arbete. Vi skall helst avverka ett visst antal distans i genomsnitt per dag. Vi brukar säga att kan vi inte hålla fyra knop så får det bli motorn. Det är skillnad när man är hemma och kanske skall segla 15 distans då kan det få gå i två knop men skall man avverka 50 distans per dag så måste man hålla en viss fart. Räknar vi på sträcka så tror jag att vi har 70% motorgång och 30% segling. Så mycket motorgång har jag aldrig upplevt tidigare. Den första längre seglingen har vi gjort mellan Lissabon och Puerto Santo nära Madeira 467 sjömil och tidsmässigt nästan fyra dygn. Vi har nu kommit till Puerto Santo som nästan känns tropiskt med ljumma nätter och varma dagar. Vattnet är 24 grader varmt och kristallklart. Saltet och solen biter i skinnet trots att vi nu skaffat oss en skyddande solbränna. Vi söker inte längre sol utan skugga när vi har möjlighet. Sedan första juli i Skanör har vi loggat 2 145 sjömil och fått uppleva massor. Havet har varit milt mot oss med oftast svaga eller mycket svaga vindar och längs Portugals kuster har vi fått känna på vad riktig dimma vill säga.

Portugal

6.9 Bayona N 42 07 26 V 8 50 56

Lämnar Bayona och seglar ut i den Portugisiska Nordan. Det är kallt i vattnet ca 15 grader. Strömmen och vinden kommer oftast från norr vilket gör att kallt vatten förs in norrifrån vilket gör att när det kalla vattnet möter den varma luften så bildas lätt dimma. Vi har medström på ca 1 knop. Länsar för stor och genua. Portugals kust är till skillnad från Spaniens nästan helt rak och med långa sandstränder och det finns inte så många hamnar. Navigeringen är lätt. Efter en dagstripp på 45 sjömil går vi in till Povoa de Varzim en solfjädersformad hamn med kraftiga pirar mot havssjön. Vi ankrar mitt i hamnen men blir varnade av en båt att det finns klippblock på botten. På ekolodet står det 4 meter vilket mer än väl räcker till även när tidvattnet är som lägst. När Sefir rör sig i vinden så ser vi att det finns toppar på 2,3 m vilket inte räcker vid lågvatten. Lågvattnet inträffar mitt i natten och det känns inte bra att Sefir skall ligga och slå kölen mot klippblock mitt i natten. Vi ankrar om men får samma problem där och flyttar då in till den nybyggda marinan.

7.9 Povoa de Varzim N 41 22 29 V 8 45 90

Dimma. Mistluren i hamninloppet tjuter. På förmiddagen lättar dimman och vi tar oss en promenad in till staden. Längs hamnen finns en fin strandpromenad in till staden som ligger vid norra delen av hamnen. Här finns Casino och vackra gågator. Många hus har kakelklädda fasader, som är något av ett kännetecken för Portugal. Höga hus ligger ut mot havet och sandstranden. Här är husen, som för övrigt överallt i Portugal en blandning mellan gammalt och nytt, fräscht och förfallet. Portugal verkar leva i två världar samtidigt. En fattig på gränsen till U-land och en rik med en levnadsstandard som väl är i nivå med vår. På eftermiddagen seglar vi den korta vägen ner till Leixoes som är Portos hamnstad. Flera fartyg ligger uppankrade utanför hamnen i väntan på att få komma in. Här finns en stor containerhamn. Fartyg kommer och går dag och natt. Vi går in i marinan och får en bra plats. Elisabeth och jag tar vår kvällspromenad. Vi vandrar genom halvt förslummade kvarter där människor bara har en vikdörr ut mot gatan och innanför ser man TV:n. På nästa hus står bara fasaden kvar resten har ramlat ihop, medan nästa hus kan vara nybyggt och med BMW:n stående utanför. Mitt i detta hittar vi flera fina små krogar. Vi väljer en och får en god middag med tre rätter för hundra kronor var.

Leixoes (Laxe) N 41 11 15 V 8 42 31

Vi tar bussen tillsammans med Boris, Lisbeth och Bjarne in till Porto. Det är en märklig stad. Överallt byggs det, byggkranar finns överallt, gatorna är uppgrävda och parker ser ut som plöjda åkrar av allt grävande. Porto håller på att flyttas från 1800-tal till nutid i ett steg. Vi vandrar ner längs branten mot floden. Det känns som Indien. Överallt ligger ruffiga hus som inte underhållits de sista 100 åren. Kläder hänger på tork rätt över gatorna. Vissa fasader påminner om en svunnen storhetstid med blått kakel som skildrar färder över haven i form av stora segelfartyg och andra avbildar madonnor. Nere vid floden verkar husen hänga efter sluttningarna och längs floden ligger det ruffiga marknadsstånd. Längs kajerna ligger ett antal båtar, påminnande om gondoler, med satta segel, som gör reklam för olika märken av portvin. En järnbro säkert 30m hög byggd 1886 går över floden. I denna hänger en bro som går närmare vattnet. Denna är både gång och vägbro och vi går över för att besöka Calems portvinsvineri. Provar tre sorters portvin och det slutar med att vi köper ett tioårigt portvin som vi dricker till kvällen tillsammans med Boris, Lisbeth och Bjarne och till detta har vi några goda ostar. Vi går upp de breda trapporna mot centrum under den höga stålbron. Där hänger tvätt rätt över trappan som vi får böja oss under för att komma fram. Vi äter grillad kyckling på en enkel liten restaurang. På väg till bussen passerar vi genom stadens centrum som har stora pampiga byggnader som vilken storstad som helst. En fascinerande stad med märkliga kontraster, som verkligen var värt besöket.

9.9 Dimma. Skriver. Lagrar kort från kameran in i datorn. När dimman inte gett sig vid fyratiden på eftermiddagen så bestämmer vi oss för att ligga kvar. Vi bjuder två norska gutter från segelbåten Villbas på middag. De har startat från Bergen i Norge den 14.8 och har nästan sträckseglat hela vägen till La Coruna i Spanien för att därefter gå direkt till Leixoes där de gick in p.g.a. dimma. En fysisk prestation då de har handstyrt sin nio meter långa båt hela vägen.

10.9 Dimma. Avvaktar. Till sist bestämmer vi oss för att ge oss iväg då den lättat något. Li försvinner strax före oss ut i dimman. Dimman kommer igen så vi ligger still en stund innan vi ger oss iväg ut. Vi har visserligen radar men inne i en hamn blir det ett gytter av ekon så vi har begränsad nytta av den. Vi ser inte land inne i hamnen men lyckas hitta utloppet mellan pirarna. På radarn är det prickigt med uppankrade fartyg utanför hamnen. Efter någon timma då de uppankrade fartygen försvunnit så ser vi en prick på radarn mer västerut än vi själva och som går med samma fart. Det är Li tillsammans med en engelsk båt som hängt med ut och som själv inte har någon radar. Långsamt närmar sig punkterna varandra och när dimman börjar lätta så dyker bägge båtarna upp på en sjömils avstånd.

Här ute finns ett fantastiskt fågelliv. Havssulor som dyker efter fisk från 20 meters höjd och viker ihop sig som en pilspets strax innan de når vattenytan. Stormsvalor flyger tätt över havet och är i storlek något mindre än koltrastar. Vad de lever av vet jag inte. Liror glider fram över havsytan på sitt snabba eleganta sätt. En storlabb flyger ut över havet med sina lite tunga vingslag. Det finns ingen vind. Motorn går i sin stilla lunk. Distans läggs till distans. En distäkt sol lyser över havet. Vi tar några smörgåsar och en kopp kaffe. Autopiloten styr. Håller uppsikt efter fiskebojar så vi inte krockar med dem. Det finns tusentals av dem här. Det är märkligt att det kan finnas någon fisk kvar och att ens någon fisk kan slinka förbi alla nät som finns. Vi kommer sent på kvällen in till Figueira da Foz där en hamnkapten och en tullare möter oss med en gummibåt i hamninloppet. Vi får en plats och tullaren kommer ombord och pappren fylls i. Här nere älskar man att fylla i papper. Eftersom man egentligen inte får kontrollera båtar hur som helst så kallas det inte tullkontroll utan båtkontroll. Det hela verkar fullständigt meningslöst men antagligen är det ett sätt att sysselsätta alla tullare och immigration som annars skulle bli arbetslösa när vi nu är med i EU.

11.9 Går och köper bröd på marknaden strax bredvid så vi får färskt bröd till frukost. I hamnen finns massor av fiskar. Liknar idar och är säkert besläktade med de fiskar vi kan se inne i Skanörs hamn. Det finns tusentals av dem här i marinan. Under varje båt står 20-40 fiskar. Storleken verkar för det mesta vara 3-4 hg men en del kan vara upp mot kilot. De verkar ta hand om allt avfall som kommer ut i hamnen och det verkar vara en hel del. På kvällen ser hela ytan inne i hamnen ut som den kokar då de ligger och simmar oftast med munnen över ytan. Vi vandrar runt i staden. Här finns vackra sandstränder och trevlig gammal bebyggelse. I ytterområdena byggs det överallt moderna höga hus likt Sverige på 60-talet. Var skall alla människor komma från som skall bo i dessa hus? På kvällen bjuder vi in paret från grannbåten. Han är pensionerad helikopterförare och hon just pensionerad mattematiklärare från Scottland. De är på väg ner till medelhavet.

12.9 Figueira da Foz N 40 08 83 V 8 51 57

Disigt när vi ger oss av och senare blir det dimma i flera timmar. Till sist spricker det upp. Går in till Peniche vid halv nio på kvällen. Här finns bara en liten marina, och vi får en bra plats mellan ett par fiskebåtar.

13/9 Vi tar en buss tillsammans med Boris, Lisbeth och Bjarne till Obidos en vacker gammal stad som varit oförändrad i flera hundra år. Hela staden är omgärdad av en ringmur på samma sätt som Visby. Vackra tegeltak där teglet är fastmurat panna för panna. Trånga vackra gränder där bouganvillan blommar. Här finns mängder av kyrkor. Hela staden ligger på en kulle med en fantastisk utsikt över den Portugisiska landsbygden. Staden har under många hundra år varit en förläning till de portugisiska drottningarna och det är troligtvis därför som den bevarats så väl.

14.9 Åker vi ut till ön Berlenga med en turbåt. Berlenga är en av mycket få öar i Portugal och påminner om Stora Karlsö och är naturskyddsområde. Den är ca 100 m hög och har vilda våldsamma klippor, en gammal borg och längst upp ligger en pampig fyr. Naturen är nästan ökenartad och här finns mängder av trut. Under häckningstid finns här säkert miljontals fåglar. Vi badar i kristallklart grönt vatten och äter sedan grillad sardin upp i den gamla borgen.

15.9 Peniche N 39 21 13 V 9 22 63

Går för motor hela vägen till Cascais utanför Lissabon. Vi ankrar utanför marinan. Följande dag är städ och röjdag och nästa dag flyttar vi in till marinan. Vi har 50% rabatt på ordinarie pris och betalar ca 80 kr per natt. Marinan är ett helt köpcenter. Livsmedelsaffär, parfymeri på flera hundra kvadratmeter (större än livsmedelsaffären), pälsaffär, restauranger, caféer, märkesaffärer för kläder och någon liten tillbehörsaffär för båtar som mest innehåller lull lull. Här finns vakter utanför och inne på marinan. Här släpps inte vem som helst in. Om vi hade betalat fullpris så skulle det kosta 160 kr per dag under de första 30 dagarna. Om vi skulle överstiga 30 dagar så stiger priset till det dubbla 320 kr per dag. För en fast plats skulle jag då få betala 9600 kr per månad. Detta pris gäller under juni-september annars är det halva priset. En bryggplats för Sefir skulle ha kostat 76.800kr per år. Det är exklusivt med båt här. Detta är i ett land med mycket stora inkomstskillnader. Här i Cascais, som är en exklusiv förort till Lissabon är allt snyggt och rent men när man sedan åker in till Lissabon får man uppleva en rätt grå och trist stad med stora renoveringsbehov. Mängder av hus är helt fallfärdiga. Stan ser ut som om ingenting gjorts de sista 50-60 åren. Den ger ett intryck av att leva på minnen från en tid då Portugal var en stor kolonialmakt. Lissabon har ännu inte hittat sin plats i ett modernt europeiskt samhälle. Det finns givetvis vissa vackra torg och parker och en fin vacker strandpromenad längs floden.

19.9 Cascais N 38 41 87 V 9 24 88

Efter en dag av bunkring ger vi oss av klockan fem på eftermiddagen. Först måttlig vind sedan ökande till 13 m/sek. Vi får regnskurar de första vi fått på säkert en månad. Revar storen för första gången på hela resan. Vi gör en mycket god fart under natten. Jobbig gång då dyningen är 4 m hög. Sent på natten så får vi väja för en stor tanker som kommer från söder. Det är konstig känsla att se dessa stora fartyg avteckna sig svagt i mörkret. På morgonen avtar vinden och vid 12 är vinden så svag att seglen bara slår i den höga sjön. Motorn får komma igång igen och nu kommer den att gå i 36 timmar innan vi får någon vind igen. Li och en engelsk Moody 40 Dreamcatcher, som har hängt på från Cascais, ser vi på några distansminuters avstånd. Nästan två dygn ut från Cascais ser vi två supertankers som möts. En kommer norrifrån och är säkert på väg ner mot Godahoppsudden och en kommer därifrån. Det är något enormt över dessa jättelika fartyg dessa giganter på haven. Senare på dagen kommer ett 20-tal delfiner upp runt Sefir och leker i en halv timma. Vi står framme på pulpit och vinkar åt dem, knackar i pulpit och visslar. Ju mer liv vi för ju gladare blir de. När man vinkar åt dem så simmar de ibland på sidan för att kunna se vad det är man gör. En av dem stänker ner oss på fötterna. Det finns en slags relation mellan människor och delfiner som på något sätt är svår att beskriva. Du blir alltid glad när de kommer och själva verkar de alltid glada och positiva. Efter en halvtimmas lekande är både vi och delfinerna nöjda och de fortsätter sin vandring på havet. Till sist får vi lite vind och kan börja segla. Vi har ingen brådska då vi vill komma till Puerto Santo efter gryningen och kan kosta på oss att segla långsamt. Li rapporterar att de sett två späckhuggare. Vi har problem med att vindrodret skramlar när vi går för motor.

22.9 och det är 50 sjömil kvar till Puerto Santo. Natten är stjärnklar och ljummen. Det blåser 3-4 m/sek och all dyning är borta. Vi glider fram med mellan tre och fyra knop. Det är en ljuvligt stilla natt. Några delfiner hälsar på under vakten. Man ser dem genom marelden i vattnet där de simmar. Hör hur de blåser och plaskar till. Envisas med att segla trots att Li och Dreamcatcher startat motorn för fyra timmar sedan. Jag får nog snart ge mig också. På kvällen tidigare innan solen gick ner så hittade jag en liten bläckfisk vid mastfoten. Den måste ha kommit upp första kvällen efter Cascais då det blåste ordentligt och vågorna slog upp på däck. Idag åt vi vår middag ute i sittbrunnen vid dukat bord medan Sefir gled fram i fyra knop. Vi satt och tog vårt kaffe medan solen dalade ner mot horisonten. På eftermiddagen tog vi vårt första dopp i havet från Sefir, ljuvligt skönt. Det är något visst att bada på 4000 meters djup. Senare på eftermiddagen möter vi en liten havssköldpadda som vinkar till oss och tittar upp innan den försvann ner i havet. Vid ett på natten ger vi upp och startar motorn. Vi kör lite fortare än de andra båtarna som nu kommit ett par distans före oss. Vid sex på morgonen avlöser jag Elisabeth. Det är fortfarande mörkt. De andra båtarna ligger någon distans framför oss då Boris ropar upp oss och talar om att han fått något i propellern. Detta mest för att varna oss om det skulle ligga mer skräp i vattnet. Vinden har börjat komma igen så jag hissar stor och rullar ut genuan och stannar motorn. På Li har man gjort detsamma. Långsamt ljusnar det och på Li kan man se att det är rester av en armstjock bogsertross man har seglat in i. Vi har nu tio distansminuter kvar till Puerto Santo och de sista 5 tar vi Li på släp hellre än att Boris skall i och dyka för att försöka få loss linan. Vi ankrar båda på svaj utanför marinan i turkosfärgat vatten som är 24 grader varmt. Boris har tur att linan som sitter i hans propeller är lätt att få bort. Vi badar och simmar ut och kollar att ankaret har fastnat ordentligt. Vattnet är så klart att vi kan se varje detalj genom cyklopen på sju meters djup. Det är bara att följa kättingen från Sefir fram till där ankaret har grävt ner sig i sanden.

Seglarhälsningar från

Elisabeth och Joh