Ett seglingsdygn på Stilla Havet

Det är midnatt. Sefir gungar stilla i den eviga dyningen när hon glider fram genom natten.
Storseglet är utskotat och säkrat och genuan är spirad åt andra hållet. Vinden kommer
bakifrån och vindrodret styr. En stor kopp te och en ostsmörgås väntar.  Jag tar på mig
säkerhetsselen, som alltid är kopplad uppe i sittbrunnen på natten.  Månen lyser och dess
ljus reflekteras i havet som i tusentals speglar. Några molntussar driver förbi. Det är
behagligt varmt och jag är klädd i shorts och t-shirt. Den mjuka jämna vinden ger svalka. 
Pallar upp mig med dynor under sprayhooden och njuter av ljudet från vattnet som passerar
runt båten. Det gnäller lite i block och rigg. Tittar ut över havet för att se om det finns
några lanternor men här finns inga tecken på mänskligt liv. Sätter äggklockan på femton min
så att jag inte glömmer att spana av horisonten och njuter av friden. Livet är så enkelt här
ute. Här har man tid att reflektera och tänka och försöka förstå den värld vi lever i. 

Timmarna går och vid fyratiden väcker jag Elisabeth efter att ha gjort i ordning te och
smörgås. Vi pratar en stund om vad som hänt på vakten innan jag kryper ner i kojen och somnar. 
Någon timme senare väcker Elisabeth mig. Vinden har ökat  och vi tar in ett rev i storen och
rullar in lite på genuan. Vi får lite regn i det squall som passerar och som också gett vind.
Jag får ett par timmars sömn till innan det är dags för dagens kontakt över kortvågsradion.
Vi är 8 svenska båtar som håller kontakt även om vi ligger mer en tusen sjömil från varandra.

Solen har gått upp. Till frukost äter vi en tallrik gröt.  Jag lägger ut fisklinan i aktern,
som består av en enkel trävinda med en kraftig fisklina med ståltafs och på denna ett drag
av plast som liknar en liten färggrann bläckfisk. Sätter en deg på jäsning så att vi kan få
färskt bröd. Det är alltid lika härligt när doften av nybakat bröd sprider sig i båten. Till
lunch njuter vi av varmt nybakat bröd med riktigt smör.

Plötsligt har vi napp. Nu börjar kampen. I en kvart håller vi på och lindar in linan. Det kan
gärna få ta lite tid då det tröttar ut fisken. Det är en härlig guldmakrill på ca 6 kg, som
skimrar i blått och gult. När vi fått in fisken längs skrovsidan så krokar Elisabeth den med
stora fiskekroken in under ena gälen och börjar lyfta upp. Nu får fisken verklig panik och
rycker och drar.  Vi har tur och får den ombord. Det är många som tappat stora fiskar i detta
moment. Vi kastar ett par mörka gamla shorts över huvudet på fisken, vilket lugnar ner den och
vi kan lättare sätt kniven i den. Elisabeth skär ut filéer, vi är vaksamma med vassa kniven och
parerar vågorna noga. Nu har vi härliga middagar för flera dagar.

På dagen sitter vi i skuggan av biminikappen och läser och Elisabeth broderar när sjön inte är
för våldsam. Vi tar ner väderfaxar, redigerar bilder, reparerar det som har gått sönder, det är
alltid saker som behöver fixas.

En bit av guldmakrillen, som Elisabeth har marinerat i vitlök, olja och lime, får en skvätt vitt
vin över sig och åker in i ugnen. Sedan avnjuter vi den tillsammans med pressad potatis, haricots
verts och ett glas vin medan solen långsamt går ner. Vi sitter i sittbrunnen och njuter av solens
sista strålar som lyser upp molnen i rött gult och orange.  Mörkret lägger sig snabbt. Vi tar ner
några mail och skickar några. Läser en stund. Vid åtta lägger sig Elisabeth och jag tar första
vakten.  Jag sitter och läser och går upp med jämna mellanrum och kollar runt horisonten. Sitter
ett par timmar i sittbrunnen i den sköna natten innan det är dags att väcka Elisabeth och  ännu
ett dygn har gått. 

Hälsningar

Elisabeth och Joh  ombord på SY Sefir