Kära Vänner!

Det är en underbar känsla att sitta på plats i planet och vara på väg
efter avslutsracet hemmavid, när man skall vara borta länge. Så var då
våra stora lekamen inknycklade på Thai Air och fram kom drinkar och
ljuvlig måltid från fjärilsliknande varelser skimrande i
thaisidendresser i de skönaste färgkombinationer. Tillbaks till
verkligheten på Bangkoks flygplats. Flera plan cancelerade. Väntan 14
timmar. Hela flygplatsen såg ut som operationsavdelningen på Malmö
allmänna sjukhus (där jag jobbat ibland med narkostandvård under min
vistelse hemma). Alla gick omkring med munskydd både personal och de
flesta passagerare. Sars och irakkriget härjade för fullt. Svårigheter
uppstod också vid incheckningen till Australien och Nya Zeeland planet.
Vi hade ju gud bevars ingen returbiljett utan skulle segla hem!
Tydligen var detta en fullkomligt absurd idé för hela staben samlades
och stirrade outgrundligt på oss och mumlade bakom sina munskydd. De
får nämligen stå för kalaset om vi inte blir insläppta i Nya Zeeland.
Men vi hade både visum och inklareringspapper från tull och papper på
båten från marinan så allting löste sig så småningom efter flera samtal
till diverse myndigheter. Sedan bad de tusen gånger om ursäkt för de
hade aldrig stött på ett sådant problem tidigare. Vi fick plats på
övernattningshotellet på flygplatsen och allt var frid och fröjd igen.

Väl framme på marinan i Whangarei efter närmare 40 timmars resa stod
hela seglargänget på plats vid grillplatsen med fredagsdrinken i hand
och stora välkomstjublet när taxin stannade.
Vilken känsla! Det var bara att samla ihop sig, få upp allt bagage på
Sefir som låg där så fin vid kaj och väntade, kasta sig in i duschen
och sen rakt in i partajet.
Efter en helg i sus och dus lyfte vi upp Sefir på måndagen och det
stora arbetet med att för bereda henne för den långa hemfärden vidtog.
Efter grundarbete och beställning av ny propeller en del nya
instrument mm passade vi på att göra en resa till Sydön innan det
skulle bli för kallt.

Hela Nya Zeeland är så fantastiskt vackert. Vi startade med att hyra
bil tillsammans med goda vänner som ville ner till Vellington. Vi
upplevde 4 härliga dygn tillsammans. Sagolik tur med vädret hade vi
hela resan Vi startade med slingrande bilfärder på småvägar första
dygnet och åt medhavd lunch ute i det gröna. Vi var på vinprovning på
en Wineyard och handlade till sundownern som vi intog i vår lilla svit
som vi fann på ett litet motell alldeles vid havet.
Sedan föll standarden successivt på våra övernattningsställen men vi
trivdes gott på alla sätt och vis ändå.

Nästa dag tog vi oss in mot landet, besökte staden Hamilton för lunch
och hamnade framemot kvällen vid en jättelik sjö som bildades efter ett
vulkanutbrott för två tusen år sedan. I fonden syntes den jättelika
snöklädda vulkanen. Nu hade vi kommit till de heta källornas land. Här
är det verkligen öppet till jordens innandöme. Överallt bubblar det och
pyser i markerna. Nästa dag besökte vi två områden och gav oss ut på
promenader bland svavelångsstråk och bubblande heta gyttjepölar. Det
vackraste var Hidden Valley där det hade bildats vackra kalkformationer
i alla de färger som en palett över berget. Här och var sprutade
gejsrar i glittrande vattenkaskader i solskenet. Luften var hög och
klar och allt avtecknade sig mot en knallblå liten sjö som vi fick ta
oss över med en liten båt där färgkarlen berättade om sin anfader med 8
hustrur. Själv hade han bara en och det räckte!?

Eter dessa våldsamma naturupplevelser var det dags för lite kultur. Vi
begav oss till staden Napier på Ostkusten. Den har också råkat ut för
en våldsam jordbävning 1931. Hela staden raderades både av skalvet och
av de våldsamma bränder som följde. Men inte för inte finns här
nybyggaranda. Inom loppet av 2 år stod det mesta på plats. Man bestämde
sig raskt för att sätta igång uppbyggnaden, kallade in tidens Art Deco
arkitekter, samlade in medel och stöd från jordens alla hörn. Och fram
skapades den mest fantastiska helgjutna Art Deco stad (nr1 på jorden).
När man har upplevt långbänken med sammanslagningen till Folktandvården
Skåne måste man förundras över en sådan handlingskraft och framförallt
ett sådant samspel. Men så blir det kanske när människan råkar ut för
de riktigt stora problemen. Efter att ha funnit ett mysigt B&B vid
strandpromenaden åt vi middag på en läcker indisk restaurang.

Nästa dag gick vi på kulturpromenad i staden och lärde oss lite om Art
Deco, en dekorativ stil som nådde världen i samband med
Parisutställningen 1925. Den symboliserade den nya andan i det tidiga
1900-talet med utvecklingen av vetenskap, teknik och maskinen, kvinnans
ökande frigörelse och bortsopande av gamla konventioner. Fasaderna gick
i pastell och mönstren var ofta geometriska med den uppåtgående solen
stiliserad som vanligt motiv liksom symboler av kraft och fart. Efter
denna inspiration satte vi fart mot huvudstaden Wellington, som vi
besökt tidigare, introducerade Berit o Nils-Åke, fann ett litet motell
i bukten åt sen middag på en restaurang vid strandkanten och njöt av
läcker fisk och alla ljusen över bukten.

Tidigt nästa morgon blev vi körda till färjan som tog oss till Sydön.
Vi äntrade det för oss jättelika skeppet och klev upp på översta däck
där vi förblev under hela överfarten. Vädret var strålande och hela
färden en sagolik skönhetsupplevelse med att sitta på första parkett
och njuta av detta knallblåa tidvattenvirvlande sund mellan Nordön och
Sydön och samtidigt se fantastiska bergsformationer från båda öarna,
speciellt med Sydöns extra touch av snöglitter på topparna.
Avslutningen var magnifik med färd uppför fjorden mot Picton. Där hyrde
vi bil och gav oss ut på upptäcktsfärd i Marlboroughdistriktet som
producerar några av Nya Zeelands bästa viner. Vi njöt först av
landskapet och for på slingrande och sköna vägar längs kusten sedan var
det dags för vingårdarna. Vi besökte bland annat Montana wineyard och
provade utsökta vita viner på denna tjusiga gård. Vi övernattade också
på en gammal vingård där jag förfördes av den vackra rosenrundeln
framför ett stiligt mansion. Bakom fasaden hade allt sett sina bättre
dagar visade det sig. Men vi sov gott i den eluppvärmda sängen och
överlevde trots alla gamla sladdar. Alla sängar i Nya Zeeland har
eluppvärmd madrass och det behövs. Nätterna är mycket kalla och husen
är mest anpassade till det oftast varma klimatet på dagarna.

Nästa dag tog vi stora kustvägen ner mot Christchurch, Sydöns största
stad.
Vägen var vild och vacker som allt på Sydön. Halvvägs stannade vi i
Kaikora dit alla far för att se valar. Vi som mött dem själva till havs
blev inte allt för upprörda över att alla valturer var inställda. Vi
njöt istället av en utsökt lunch vid stranden ackompanjerade av
våldsamma jättevågor turkosgröna i solskenet. Det kändes inte helt fel
att njuta av havet från landbacken just då. Senare fick vi se en stor
sälkoloni som låg och solade på klipporna vid vägen. De hade massor av
ungar som lekte och jagade varandra både till lands och till havs.
Vi nådde Christchurch sent och tog in på ett litet motell, very
British, stod Prince Harry på dörren till vårt rum. Tidigt nästa dag
skaffade vi flygbiljetter till hemresan till Whangarei och tog en
hastig look i centrum, very British i arkitektur och parker. En liten
Camebridgeflod slingrade sig genom staden och på den stakades det fram
små romantiska båtar. I den stora katedralen pågick begravning men
utanför stod tre fantastiska gamla Rolls Roys och väntade. Vi skyndade
vidare då vi skulle köra den berömda bergsturen över till västkusten.
Ännu ett storslaget landskap väntade oss. Här syntes också höstfärgerna
komma som flammade till här och var i massiven. Vi stötte också på den
stora bergspapegojan Kea med jättevass lång näbb. Man varnade för dessa
fåglar som brukar anfalla bilar och dra ut gummilisten med sin sylvassa
näbb. Vi undslapp detta men kunde ändå njuta av dem på nära håll De
hade en fantastisk mörkgrön fjäderdräkt och var alldeles orange under
vingarna när de flög iväg.
När vi nådde västkusten var havet lugnare, dock rullade stora vågor in
och man såg en och annan surfare som utmanade. Vi for längs med kusten
in i skogen upp mot den stora Frans Josef glaciären som vi nådde just
när dagens sista solstrålar lyste upp den. Vi tog en härlig promenad
upp mot glaciärkanten som skimrade i aftonsolen och luften doftade snö.
På innecaféet i byn vankades babyspareribs och på natten sov vi på en
bondgård där korna betade i fullmånens sken på alpängen. På morgonen
steg dimmorna trolskt från den lilla bäcken och vi for vidare en annan
väg i djupa skogar och bland skimrande sjöar. Men sen bröt regnet loss.
Vår hemfärd mot Cristchurh var mest i ur och skur. En lustig udda
upplevelse blev fish- and chipslunchen på ett riktigt gammalt
guldgrävarfik uppe i bergen. Väl framme i Christchurch tog vi in på
vårt gamla motell, men avancerade nu till Queen Elizabeths svit och
kingsizebed, då värden råkat hyra ut vårt beställda rum. Vår sista
resdag Långfredagen besåg vi Christchurch på förmiddagen, kom in i
katedralen och åkte på sightseeingtur med en gammal charmig
turistspårvagn med ännu charmigare guide, typical British.

Mycket nöjda med vår resa tog vi sedan flyget tillbaka till Whangarei
och möttes med välkomstdrink på Elenor där vi pratade reseminnen samt
började planera för påskaftons buffé. Väl hemma på Sefir fann jag både
påskkäringen, sillburkar och Ålborgs.
Vi firade en härlig påskafton ombord på Elenor med sill och Jansson och
annandag påsk på Sefir blev lika lyckad. Då hade även Lorna anlänt med
Bo och Vivi-Maj så de och Alf påskade också i vår kajuta.

Därefter tog ånyo arbetet med Sefir vid, Joh med utsidan och jag med
insidan. Ibland tog vi paus och vandrade uppför kullarna och njöt av
vackra blommor, träd och skön utsikt.
Nu ligger Sefir åter i sjön redo för nya äventyr. Om några dagar sätter
vi segel och drar mot Nya Kaledonien.

Vi tänker ofta på Er alla med glädje och saknad. När vi får mail från
Er är det högtidsstunder ombord vi läser dem flera gånger och njuter.
Använd helst vår sailmailadress: SB6254"at"sailmail.com så kommer Ni
direkt till båten även till havs. Glöm inte att ta bort den text vi
skrivit till Er innan Ni svarar, då överföringen över kortvåg är mycket
långsam och vi har begränsad tid per dag. Skicka heller inga attached
files som worddokument eller foton.

Glada hälsningar från

Elisabeth och Joh