> Kaera Vaenner!
>
> Nu ligger vi i Zululands Yachtclub i Richardsbay i Sydafrika 12
> landmil norr om Durban. Klubben aer trevlig och vi ligger maanga
> laangseglare haer. Vaedret aer varmt men blaasigt med vindar baade
> fraan nordost och sydvaest ofta med kulingstyrka. Baatklubben aer
> inhaengnad och vaktad dygnet runt. Sydafrika är ett storslaget och
> vackert land. Haer kommer nu resebrevet från Australien och Indiska
> Oceanen.
>
>
> Australien och Indiska Oceanen
>
>
> Vi laemnar Papa New Guinea och seglar vaesterut med en dragning aat
> norr. Paa kartan ser det ut att vara gott om plats mellan Australien och PNG. Men det finns maanga hinder i vaegen. Stora Barriaerrevet fortsaetter laangt norr om Australiens nordligaste punkt saa vi maaste segla ganska naera huvudon paa PNG. Naer vi naermar oss nordaendan av Stora Barriaerrevet aendras faergen paa havet fraan morkt havsblaatt till turkost naer havsdjupen aendras fraan ett par tusen till ca tjugo meter. Sjon blir daa inte saa hog men blir istaellet krabb och staenkig. Fraan nordost naermar vi oss sedan Australien paa grunda vatten omgivna av korallrev. Det haer var en gaang i tiden ett av vaerldens farligaste seglingsvatten, med maengder av laaga korallrev, som aer naestan omojliga att se. Nu aer det enklare, naer man baade har bra sjokort och en GPS som kan tala om exakt var man aer. Haer aer mycket tidvattenstrommar och vi faar en haerlig medstom paa 2-3 knop in till Thursday Island. Vi ankrar vid Horn Island tvaa sjomil sydost om Thursday Island. Redan innan har vi ropat upp tullen saa att de vet att vi aer paa vaeg. En timma senare kommer tull, immigration och agriculture tillsammans i samma baat ut till oss. Saerskilt agriculture aer noggranna med vad vi har med oss. Vi har redan sett till att gronsaker och frukt och aegg aer uppaetna. Tullaren kollar noga runt i baaten (det aer faktiskt forsta gaangen vi upplever det) Han hittar en del vin men skrattar och konstaterar att det mest aer australiensiskt vin.
>
> Australien innebaer att man delar badvatten med krokodiler och hajar
> och om man nu inte raakar ut for dessa saa finns det aeven en
> livsfarlig manet, jellyboxfish, vars traadar har ett otroligt starkt
> dodande gift. Alltsaa badar man inte i havet.
>
> Fraan Horn Island gaar en faerja over till Thursday Island. On aer
> inte stor, tvaa kilometer laang och mindre aen en kilometer bred.
> Trots det har alla bil haer. Haer finns en liten by daer alla
> affaererna ligger laengs en laang gata. Det mesta vi behover finns att
> kopa. Haer finns ocksaa en baettre sjukvaard aen paa PNG saa vi
> besoker vaardcentralen och faar min fot granskad. Elisabeth faar berom
> for skotseln. Det kaenns faktiskt skont att vi har kommit tillbaka
> till civilisationen igen efter naestan tvaa maanader i Vanuatu och
> PNG. Thursday Island aer forutom att vara den nordligaste orten i
> Australien ocksaa, och antagligen av den anledningen, en turistort.
> Den naermaste storre orten aer Cairns 70 mil soderut. Hela norra
> Australien aer mer eller mindre en odemark och mycket glesbefolkad.
>
> Paa Thursday Island finns en stor luftkonditionerad turistbuss.
> Imponerande att ta ut den paa en o som man gaar runt paa en timma. Vi kan inte laata bli att gora en tur paa en och en halv timma. Vi maerks upp med cerisa lappar saa att vi och de andra pensionaererna inte kan springa bort om det nu vore mojligt paa den haer on. Det gaeller att bussen kor laangsamt for att dra ut paa tiden. Vi besoker fortet som ligger hogst upp paa on och som har kvar naagra gamla svarta kanoner. Utsikten aer vacker over de traanga sunden. Haer passerar den enda farleden norr om Australien och den aer inte saerskilt djup. Maximala djupgaaendet for ett fartyg som skall passera norr om Australien aer ca 8 m, ungefaer samma djup som Oresund. Fortet byggdes paa 1890 talet som forsvar mot Ryssland!!! Och dess enda krigiska bragd bestaar i att ha skjutet ett skott for att faa ett fartyg att identifiera sig. I skyddsrummen och de gamla logementen som aer utspraengda i berget under fortet aer det ett museum med diverse braate och foton paa folk som tjaenstgjort haer under kriget. Det faar vael betraktas som ett taemligen ointressant hembygdsmuseum forutom for lokalbefolkningen och kanske de som har haft naagon far eller farfar som gaatt vakt haer under kriget.
>
> Daeremot finns ett annat utmaerkt museum inrymt i ett hotell paa Horn
> Island. Det behandlar fraemst andra vaerldskriget. Paa Horn Island
> laag daa ett viktigt militaert flygfaelt, som flera gaanger under
> kriget bombades av japanerna. Haer fanns ocksaa beskrivningar och
> foton paa vad som haender om man blir anfallen eller uppaeten av en
> krokodil, vilket aennu mer gor att vi undviker att bada.
>
> Efter fyra dagar paa Thursday Island seglar vi vidare vaesterut. Haer
> gaeller det att starta vid raett tidpunkt for att faa medstrom med tidvattnet ut. Utanfor Thursday Island kan strommen vara sju knop och den vill man inte gaerna ha emot sig. Eftersom Levanna, Li och Sefir har startat vid raett tidpunkt och med kraftig medstrom och fulla segel saa sugs vi snabbt ut i Torres Strait och Gulf of Carpentaria. Vattendjupen aer inte mer aen 40-60 m saa vattnet aer vackert turkost. Efter drygt tvaa dygn kommer vi till Gove sent paa kvaellen. Gove aer en fabriks och gruvort. Efter en del sokande i morkret bland uppankrade baatar saa kastar vi ankar. Inne paa stranden ligger Yachtklubben som nog faar betraktas mer som en social klubb aen en baatklubb. Haer finns en bra restaurang och trevlig lokal. Det aer synd att baatklubben blivit innestaellet for omraadets A-lag av aboriginer som borjar dricka ol haer paa morgonen och ofta faar ledas daerifraan paa kvaellen. Haer uppe tillhor sedan gammalt all mark aboriginerna. Nu har man borjat med gruvbrytning och aboriginerna faar ersaettning for intraanget. Plotsligt har de pengar men inte sitt gamla liv kvar. Det maaste vara svaart att paa en generation forflytta ett jaegarfolk fraan stenaaldern till vaar tid. Det aer sjaelvklart att det uppstaar sociala katastrofer.
>
> Vi tar en tur ut med Toyoto Landcruisers in i Arnhem land som aer ett aboriginreservat. Naturen aer mycket speciell. Landskapet aer torrt. Laagvuxna eukalyptustraed vaexer overallt. Termitstackar haer och var. Paa naagra staellen brinner skogen, egentligen inte skogen utan undervegetationen. Med oss har vi naagra aboriginer som visar oss hur de samlar honung ur ihaaligt traed. Vi aaker omkring paa daaliga till obefintliga vaegar. Bilarna haaller vid flera tillfaellen paa att kora fast i sanden. Som vanligt blir det vackert naer vi kommer ner till havet och spaennande att se aboriginerna samla in maengder med ostron och harpunera fisk till lunchen.
> De ser ut som pantrar i sin ansats och lite obehagligt blir det en
> kort stund daa en stor haj sliter sig loss fraan harpunen och viken blir blodrod. Snabbt och vigt som en vessla hoppar spjutkastaren undan och vi kan slappna av.
>
> Vi seglar vidare mot Darwin. Forst till naagra oar som ligger 30
> sjomil nordvaest om Gove. Vi ankrar i en haerlig vik paa en obebodd o,
> som vi tror. Paa morgonen blir vi uppropade paa VHF:en och inbjudna
> till land. Det visar sig att on plus ytterligare 35 oar aegs av en
> riktig "negerkung" som lever ensam paa on tillsammans med sin
> italienska fru! De visar oss runt i sin underbara traedgaard och sitt
> spaennande hus. Terry aer kung for en stor aboriginstam och tillika en
> kaend och etablerad konstnaer. Han har haft utstaellningar bland annat
> i Paris och London. Vid den stora aboriginutstaellningen i London var
> drottningen och prins Philip naervarande vid invigningen. Terry tyckte
> att de saag saa stela och uttraakade ut och taenkte att han skulle faa
> dem att dra paa munnen. Naer drottningen haelsade paa honom, lutade
> han sig fram och viskade " I have cut of my tail" och leendet kom.
> Terry aer full med humor och beraettar om sina svaarigheter att leva
> tillsammans med en europeisk kvinna. Man maaste verkligen beundra
> aeven henne att kunna faa det hela att fungera. Paa den fyllda
> bokhyllan staar ett fantastiskt foto av Terry i full "krigsmaalning "
> och fjaederskrud vid sin pappas begravning, daa han ocksaa utropades
> till kung. Paa vaeggen haenger en samling mycket vackra snidade spjut.
> Han tar ner ett fullt med hullingar och visar och beraettar att det
> haer har gaatt genom en maenniska. Vi fraagar inte mer utan tittar
> vidare och beundrar alla hans vackra maalningar. Han beraettar daa
> vidare om sin kultur och forklarar symbolerna i faerger och monster.
> Efter en haerlig kaffestund i traedgaarden och rundvandring daer med
> frun som ciceron blir vi bjudna ut paa faerd runt on i deras jeep.
> Terry beraettar vidare om sin familj. Hans farfar hade 36 fruar en for
> varje o. Han visar oss paa sjokortet on och stranden och forklarar var
> traedet staar varunder han blev fodd. Varje aborigin staar i ett
> saerskilt forhaallande till naagot djur eller vaext i naturen .
>
> Tyvaerr maaste vi segla vidare for att passa tidvattnet i Gugari Rip
> eller som det kallas the hole in the wall, ett smalt sund. Djupraennan
> aer paa sina staellen bara 30 m bred. Genom detta sund kan det bli
> strommar paa 12 knop. Vi faar dock bara 4 knops motstrom daa vi kommer
> dit just vid hogvatten saa vi tar oss laangsamt igenom. Vi ankrar
> strax utanfor paa vaestsidan och seglar dagen daerpaa vidare mot
> Darwin. Innan Darwin gaar vi in i naagra sund oster om Melville
> Island. Vid norra inloppet mots vi av 5 knops motstrom och sydostlig
> vind. Vi seglar bidevind i 6,5 knop men gor bara 1,5 knop paa GPS:n .
> Samma oar verkar staa still paa samma staelle i ett par timmar innan
> strommen ger sig och ersaetts av en medstrom.
>
> Vael framme i Darwin faar vi fortoja vid en pontonbrygga utanfor
> Cullen Bay Marinas sluss. Haer aer tidvattnet upp till 8 m. Vi faar ligga haer medan en man kommer och fyller paa alla skrovutlopp med naagon vaetska som dodar alla snaeckor och musslor som eventuellt vaexer daer. Dessutom kommer en dykare och besiktigar botten paa baaten. Detta beror paa att for ett par aar sedan saa fick man hela marinan igenvuxen av naagon slags sydafrikansk snaecka som trivdes oerhort bra inne i marinans varma vatten. Alla inlopp och avlopp vaexte igen. Skrovgenomforingarna i baatarna vaexte igen. Kostnaderna for att sanera hela marinan blev mycket stora, saa nu inspekteras alla baatar som kommer fraan utlandet innan de slaepps in. Till sist blir vi dock inslaeppta i den mycket trevliga marinan. Detta aer faktiskt den forsta storre ort vi varit i sedan vi laemnade Nya Zeeland i maj.
>
> Darwin har ca 90 000 innevaanare och aer en mycket modern stad. !4
> dagar efter Pearl Harbour bombades staden vaaldsamt av japanerna. Vid jultiden 1974 saa gick en kraftig cyklon over staden och forstorde aater naestan allt. Naestan ingen gammal bebyggelse finns daerfor kvar. Klimatet aer oerhort varmt. Varje dag skiner solen och det aer 35 grader i skuggan och aendaa aer det bara vaar. Naer man fraagar invaanarna i staden saa saeger de att det aer svalt och daa skall ni se i december och januari naer sommaren kommer. Inne i baaten var temperaturen 32 grader paa dagarna och 28 paa naetterna och for det mesta var det vindstilla. AEntligen finns det baattillbehorsaffaerer, segelmakare och stora haerliga livsmedelsaffaerer. Vi cyklar runt i staden paa vaara smaa hopfaellbara cyklar. AAker in och koper vatten och iced coffe i halvlitersforpackningar varje halvmil for att haalla vaetskebalansen. Laengs stranden ett par kilometer fraan marinan ligger Yachtklubben med utsikt aat vaester med vackra solnedgaangar till sundownern. Som gaestande baat blir tillfaellig medlem och haer aer laett att komma i kontakt med folket. Australiensarna aer mycket laettsamma och hjaelpsamma och det aer mycket populaert att aaka ut till klubben och umgaas och aeta och dricka gott. Haer ligger ocksaa Yachtshop som aer stadens baesta baattillbehorsaffaer. Haer koper vi ny jolle och diverse annat.
>
> Bredvid oss i marina ligger Copiehue en engelsk 74 fots segelbaat, ett
> smycke. Det aer nog en av de vackraste baatar vi naagonsin sett.
> Skrovet aer morkt marinblaatt, masten vitlackerad trettio meter hog
> och daecket aer slaett forutom skylights i mahogny liksom en liten
> overbyggnad i aktern. Hon aer byggd i Holland. Skrovet aer i
> aluminium. Hon har laanga overhaeng i for och akter som en klassisk
> segelbaat fraan 30-talet. Undervattenskroppen aer dock modern.
> Teakdaecket aer det vackraste vi naagonsin sett. Deplacement ca 50
> ton. Relingen och den laaga overbyggnaden liksom sittbrunnen aer
> fernissade till en otrolig finish. Ankaret aer i rostfritt staal och
> hogglanspolerat och haenger som ett halssmycke i staeven. Det finns
> inte ett maerke naagonstans. Hon skulle kunna staellas ut som ny paa
> vilken utstaellning som helst. AEndaa har hon seglats i sex aar. Hon
> har seglats till Norge och rundat Kap Horn. Seglat Magellans sund och
> gaatt genom Beagelkanalen. Att haalla henne i detta skick kostar dock
> paa. De fyra personerna i besaettningen arbetar staendigt med baaten
> fyra timmar om dagen. All utvaendig fernissa gors om var tredje
> maanad. Inredningen haaller givetvis samma standard. Allt aer in i
> minsta detalj perfekt och saa vackert. Baaten aegs av en jaettetrevlig
> engelsk familj. Frun aer fraan Chile, daerav namnet Copihue, Chiles
> nationalblomma.
>
> Darwin har ett mycket sevaert museum med en fantastisk avdelning med
> aboriginkonst, en med skepp fraan olika kulturer i Pacific och indiska
> Oceanen och en med alla farliga djur vi kan raaka ut for. Skraemmande
> var att se den beromda uppstoppade jaettekrokokodilen Sweethart, 6
> meter laang och 750 kg tung. Den var mycket fortjust i att kasta sig
> efter jollar och bita sonder dem under sin levnad! Den var helig for
> aboriginerna och fick inte dodas.
>
> En av de sista dagarna hyr vi bil och ger oss ut i landskapet. Efter
> mil av eukalyptusskogar naar vi en av de maanga fantastiska nationalparkerna i norra Australien. Liechtfields National Park aer kaend for sina vackra vattenfall och vi far runt i flera timmar i maektig natur med spaennande bergsformationer, storslagna vattenfall och skiftande skogar. Vi kommer till enorma faelt med jaettelika termitstackar. Naagra aer upp till 5 meter hoga. Vid ett av vattenfallen bor en koloni med flygande hundar, som vi plotsligt upptaecker, naer vi vandrar runt i skogen laengs fallet. Granna papegojor flyger ocksaa omkring. Naer vi kor laengs vaegarna hoppar smaa kaengurus ut framfor bilen.
>
> Efter dryga tvaa veckor i Darwin, fulltankande, fullbunkrade och med
> nyreparerade segel saa ger vi oss i kast med Indiska Oceanen. Det blir tre dygns segling i bidevind och stundtals motorgaang den forsta bidevinden vi har paa ett par aar. Till sist kommer dock passadvinden tillbaka och vi kan borja slora och laensa igen. Efter 14 dagar och 2000 sjomil angor vi Coccos Keeling en liten atoll som tillhor Australien men som ligger sydvaest om Indonesien. Vi ankrar utanfor en obebodd o med palmer och vit korallsand. Nu kan vi aentligen hoppa i det kristallklara vattnet och faa ett riktig bad. Haer finns inga krokodiler eller livsfarliga maneter och hajrisken tar vi. I atollen finns flera oar. Den naermaste Home Island ligger ca 30 minuters jolleaakande fraan vaar ankringsplats. Det aer saa grunt inne i atollen saa vi kan inte anvaenda oss av Sefir. Paa Home Island bor bara fundamentalistiska muslimer. Kvinnorna baer slojor och aaker runt paa fyrhjuliga skotrar. Vi mots inte av ett leende naagonstans. Det kaenns mycket maerkligt efter vaar haerliga tid i Pacific. Vi gaar till affaeren och handlar. Utbudet aer mycket begraensat Det finns en o till i atollen, daer flygplatsen ligger och daer bor den kristna vita befolkningen. For att aaka dit maaste vi aaka jolle i en timma i krabb sjo saa vi avstaar. Vid vaar lilla obebodda o finns fantastiska snorklingsvatten. Vi passar paa att snorkla daa det haer kanske aer vaar sista chans att simma over ett korallrev under vaar segling.
>
> Efter fem dagar paa Coccos Keeling seglar vi vidare nu mer mot vaest
> sydvaest. Vinden aer 10-12 m/sek och paa eftermiddagen forsta dagen faar vi en squall med 18 - 19 m/sek. Storen gaar sonder igen. Duken borjar ta slut och delaminerar. Tar ner storen och seglar med enbart genua men gor aendaa 7 knop. Seglar med enbart genua ett par dagar for att spara storen. Indiska Oceanen aer bokig med stokig sjo. Oftast aer vinden paa 10-13 m/sek och byig och kall. Den kommer fraan Antarktis. Trots att vi oftast bottenrevar storen paa natten saa faar vi haalla paa och reva genuan och slaeppa ut den flera gaanger allteftersom squallen passerar. Sjon kommer ofta fraan flera haall vilket ger en stokig korssjo. Efter 15 dagar ser vi Mauritius och sent paa kvaellen kommer vi fram till Port Louise huvudstaden paa Mauritius. Vi fraagar hamnkontrollen om vi faar gaa in i marinan paa natten, men det faar vi inte. Vi faar tillstaand att ankra innanfor den grona farledsfyren men vi kan inte hitta fyrljuset mot stadens alla ljus. Hamnkontrollen ser att vi har problem och ger oss en position paa den grona fyren som visar sig vara helt fel. Den roda fyren som aer paa andra sidan leden har vi sett hela tiden och letat efter en likadan med gront ljus. Till sist upptaecker vi ett svagt gront blinkande ljus femti meter ifraan oss med en styrka som ett stearinljus. En stund senare kan vi ankra vael ur vaegen for farleden och faa en skon natts somn. Naesta morgon gaar vi in i hamnen och faar en bra plats i smaabaatshamnen.
>
> Mauritius aer ett trevligt land med maanga trevliga maenniskor.
> Mauritius aer en gammal hollaendsk koloni som sedan fransmaennen tog
> over och i borjan paa 1800-talet engelsmaennen. Numera aer man ett
> helt sjaelvstaendigt land. De flesta innevaanarna haerstammar fraan
> Indien och valutan heter Rupie. Spraaken man talar aer franska och
> engelska och naagon slags creole. Det mesta aer billigt saerskilt
> klaeder. Mauritius har en stor konfektionsindustri bl.a. syr Ralp
> Lauren haer och har fabriksshoppar daer man kan kopa deras klaeder
> till braakdelen av priset mot hemma. Vi ligger vid kaj i en vacker
> hamn. Runt oss finns vackra byggnader. Folk flanerar paa kajerna och
> vi blir foremaal for stort intresse och faar flera roliga kontakter.
> Naagra tar oss ut paa rundtur. En kvaell paagaar den fantastiska stora
> indiska ljusfesten Divali. Kvinnorna aer klaedda i otroligt vackra
> saris. I hela hamnen spelar man och har dansuppvisningar. Ett for oss
> naagot orginellt nummer bestaar av omvaend stripp. Mycket laettklaedda
> skonheter draperar laangsamt och mycket konstfull och sensuellt in sig
> i sin sari till suggestiv indisk musik.
>
> Vi hyr bil och aaker paa smala vaegar bland sockerrorsfaelten. Haer
> finns vackra berg och laanga sandstraender. Vi blir hembjudna till ett tyskt par som bor mycket vackert paa ostra sidan av on femtio meter fraan stranden och utsikt over oceanen. Med dem besoker vi ett fantastiskt hotell med egen golfbana, egna straender och egen o dit vi far ut med hotellets baat och aeter en underbar lunch.
>
> Efter en vecka seglar vi vidare till Reunion som ligger 130 sjomil aat
> sydvaest. Detta aer fortfarande en del av Frankrike. Allting aer
> extremt dyrt tvaa till tre gaanger dyrare aen paa Mauritius. Vi seglar
> till St Pierre en liten stad paa vaestsidan av on. Naer vi precis
> borjat ta in genuan saa kommer en mycket kraftig vindby, vi faar
> timglas paa genuan och den gaar varken att rulla in eller ut. Vinden
> har okat till ca 20 m/sek. Genuan piskar och en vaad spricker sonder
> hela vaegen fraan akterliket till forstaget. Inloppet till hamnen aer
> minst sagt kraangligt. Det finns endast ca 5-6 m bredd mellan ett par
> smaa pinnar daer vattnet aer tillraeckligt djupt. Med stor svaarighet
> lyckas vi vaenda inne i hamnen. Genuan som fladdrar trycker oss
> tillbaka. Till sist lyckas vi komma upp laengs en kaj och fortoja.
> Efter mycket lindande fram och tillbaka saa faar vi till sist ner
> seglet och aennu en segelmakare kan frojdas over att faa reparera
> vaara segel. En kvaell aer det stor mottagningsfest i hamnen for ett
> franskt laangseglarpar Nicolas och Gilberte som just avslutat sin
> jorden runt segling. Vi blir inbjudna tillsammans med naagra andra
> seglarvaenner och faar traeffa stadens borgmaestare och andra
> honoratiores som vill hora hur vi uppfattar staden. I hamnen i St
> Pierre har man franska maesterskapen i vaagsurfing. Det aer roligt att
> staa och se paa hur de baesta surfarna kan glida fram paa vaagkammarna
> ibland med ett vaagbrott haengande over sig. Vi hyr aeven haer bil och
> aaker upp i bergen paa vindlande serpentinvaegar och genom traanga
> tunnlar. Vaegen gaar laengs bergssidan med stup paa ena sidan och
> berget paa den andra ofta saa smal att man inte kan motas. Uppe i
> bergen ligger en vacker by Salazie paa 1300 m hojd. Reunion aer en
> mycket hog o med toppar paa over 3000 m och haer finns ocksaa en aktiv
> vulkan.
>
> Nu aaterstaar den vaersta delen av seglingen till Sydafrika straeckan
> mellan Reunion och Sydafrika. Det aer okaenda vatten. Haer finns
> starka strommar, haarda vindar och jaettevaagor. Det aer med en viss
> baevan vi ger oss av. Problemet aer att man inte kan faa en
> vaederprognos paa tio dagars laengd som aer tillforlitlig utan att det
> bara aer att ge sig ivaeg och hoppas paa det baesta. Vinden varierar
> mycket paa den haer straeckan. Ibland aer det bidevind ibland laens.
> Strommen kommer fraan alla mojlig haall, taenk om man naagonsin skulle
> kunna bli klok paa strommarna i haven. Till sist faar vi rejaelt med
> medstrom sydost om Madagaskar (South Equatorial Current) loggen visar
> 6 knop och GPS:n 9 knop. En kvaell har vi valar runt om oss. Troligen
> en art som heter Bryde's Whale och det aer riktigt stora bjaessar som
> sprutar for fullt. Naest sista dygnet borjar med svag vind men
> plotsligt inom loppet av en minut okar vinden fraan 5 m/sek till 18
> m/sek. Vi rullar in genuan och bottenrevar storen. Sista dygnet faar
> vi svag vind och mest motorgaang in mot Richards Bay men den sista
> timman okar vinden snabbt upp mot kulingstyrka fraan nordost. Vaara
> vaenner paa Copiehue, faar vi senare veta, som startat tre dygn efter
> oss fraan Reunion och som gaar direkt till Durban, faar 12 m hoga
> vaagor innan de lyckas ta sig i hamn. Seglingsvattnen haer nere aer
> inte att leka med.
>
> God Jul och Gott Nytt AAr
>
> onskar
>
> Elisabeth och Joh
> -------------------------------------------------
> Do not push the "reply" button to respond to this
> message if that includes the text of this original
> message in your response. Messages are sent over a
> very low-speed radio link.
>
> The most concise way to reply is to send a NEW message
> to: SB6254"at"sailmail.com
> If you DO use your reply button, be sure to delete
> the original message text and these instructions
> from your reply.
>
> Replies should not contain attachments and should be
> less than 5 kBytes (2 text pages) in length.
>
> This email was delivered by an HF private coast station
> in the Maritime Mobile Radio Service, operated by the SailMail
> Association, a non-profit association of yacht owners. For more
> information on this service or on the SailMail Association, please see
> the web site at: http://www.sailmail.com
>
>