> Till våra seglingsvänner
>
> Vi ligger nu i Kapstaden i Royal Yacht Club. Det är eftermiddag och
> vinden blåser ner från Taffelberget. Molnen rinner över
kanten på berget. Det blåser 20 m/sek från sydost och solen
skiner en helt vanlig normal eftermiddag i Kapstaden. Sjön ryker inne i
marinan bland båtarna. Vi har just köpt fyra nya fendrar då
de gamla var slut. Här är fullt normalt med 20 m/sek i hamnen på
eftermiddagarna. Vinden verkar börja så där vid två tretiden
och hålla på en bit in på natten och sedan tar den plötsligt
slut.
>
> Den 4 jan lämnade vi Richards Bay ca 85 sjömil norr om Durban.
Vi hade
> fått en väderprognos som gav oss en lucka i de evigt vandrande
lågtrycken. Vi såg en lucka på ca 60 timmar då vinden
skulle vara från nordost innan nästa sydväst skulle komma. Vi
räknade med en seglad tid på 48 timmar ned till East London om vi
fick lite hjälp av strömmen. Många båtar hade legat hela
december och väntat på att få en lucka för att kunna segla
vidare så vi var många som gav oss av både från Richards
Bay och Durban.
>
> Utanför kusten går Agulhasströmmen som rör sig mot
sydväst med 2-6
> knop, som starkast är den ungefär vid djupkurvan för 200
meters djup.
> Vårt mål var att slippa gå in till Durban och istället
segla direkt
> till East London en sträcka på 350 sjömil (ca Skanör
- Stockholm).
> Efter denna kust finns bara tre hamnar Richards Bay, Durban och East
> London. Det finns inga vikar eller skydd någonstans.
>
> Vi lämnade Richards Bay 11 45 då det sista av sydvästen
hade gett sig
> och nordosten skulle komma tillbaka. Vi gick för motor den första
timmen innan vi fick nog med seglingsvind. Vi drog oss ut mot tvåhundrameterskurvan
som ligger ungefär 12 sjömil ut vid Richards Bay. Därute fick
vi tre knops medström och vinden ökade men var fortfarande måttlig.
Trots detta gjorde vi långa stunder mer än 9 knop över grund.
Långt före gryningen passerade vi utanför Durban där strömmen
försvann under flera timmar och vi hade en rätt behaglig segling.
I strömmen blir seglingen ryckig och skakig. En bit söder om Durban
fick vi tag i strömmen igen nu var den mellan 4-5 knop. Vinden hade också
ökat från nordost. Storen var helt nertagen och vi seglade med ungefär
halva genuan. Det blåste 20 m/sek. Farten över grund var enastående
i timmar var farten mer än 10 knop. Sjön var 3-4 meter och vi surfade,
som mest var farten 13,3 knop över grund. Bogvågen bröt in över
däck vid ett tillfälle. I vindbyarna var vinden upp mot 25 m/sek.
I sex timmar fick vi handstyra då autopiloten och vindrodret inte orkade
med. Skummet lägger sig i strimmor på sjön.
>
> Det man mest fruktar är att vindvridningen till sydväst skall
komma.
> På ett par minuter kan vinden skifta från en hård nordostlig
kuling
> till en hård sydvästlig kuling och då kan de berömda
freak waves
> bildas. Vår prognos sa oss att den kommande sydvästen inte skulle
vara
> så hård. Genom att följa barometern hela tiden så
har man en indikator
> på när sydvästen tänker komma. Så länge
barometern faller så är det
> inget problem men så fort den börjar stiga det minsta lilla
så gäller
> det att lämna strömmen och gå närmare land. Detta
hände också när vi
> hade ca 5 timmars segling kvar till East London. Nordosten dog ut och
> sydvästen kom. Vi hade redan lämnat strömmen och sjön
var betydligt
> lugnare närmare land. Sydvästen blåste med ca 10 m/sek
i en timma och
> dog sedan ut helt och vi kunde gå för motor in till East London.
Vi
> hade gjort 350 sjömil på 46 timmar inräknat tiden för
att lägga loss
> och att ankra i respektive hamn. Sista dygnet gjorde vi mer än 200
> sjömil på 24 timmar, vilket vi troligen aldrig mer får
uppleva. Som Ni
> förstår så somnade vi gott när vi ankrat i East London.
>
> Efter en mycket god natts sömn ger vi oss ut igen och nu är vinden
> svag. Vi drar oss ut ca 15 sjömil från kusten där vi hittar
strömmen. Vinden ger oss bara 2 knops fart men strömmen ger oss 6
knop. Vi har knappt styrfart och gör ändå 8 knop över grund.
Sefir rister och skakar. Det här är inte segling utan forsränning.
Till sist måste vi lämna strömmen och gå in till Port
Elisabeth. Sträckan mellan East London och Port Elisabeth är 130 sjömil.
På dessa korta seglingar på mindre än ett dygn blir man mycket
trött då man inte hinner komma in i vaktrytmen. Vi förtöjer
på en större tvåmastad segelbåt, som i sin tur ligger
längs en kaj. Utanpå oss ligger en 40 fots trimaran. Port Elisabeth
har en mycket trevlig båtklubb och vi blir kvar här i två nätter
medan en sydväst blåser förbi. Efter denna skall sydosten komma
tillbaka och vi blir varnade att det kan häva mer än en meter inne
i hamnen och att då ligga inklämd mellan två båtar är
ingen dröm. Det är bättre att ta vinden till havs särskilt
som det innebär medvind.
>
> Mitt på dagen, efter det att sydvästen upphört, ger vi
oss av
> tillsammans med nio andra båtar. Vi har 185 sjömil framför
oss till
> Mussel Bay. Strömmen har nu avtagit men det blåser upp en ostlig
> kuling. Vi överväger att segla vidare mot Kapstaden men ser på
våra
> väderfiler att vi har knappt om tid för att hinna dit innan nästa
> sydvästliga kuling skall sätta in och vi har inga hamnar att
dyka in i
> på vägen. Efter drygt ett dygn och sent på kvällen
kommer vi in i
> Mussel Bay och förtöjer vid den lilla marinan. Här blir
vi kvar i fyra
> dagar och fem nätter medan sydvästen blåser över.
Staden är en vacker
> sommarstad med vackra sandstränder och allting ligger nära till
för
> oss seglare och vi har bara ett par hundra meter upp till stadens
> centrum.
>
> När vi nu lämnar Mussel Bay så har vi 265 sjömil till
Kapstaden. Vi lämnar hamnen på morgonen och får första
dygnet en riktig njutbar segling, sydlig vind med fem sex sekundmeters vind.
På kvällen ökar vinden och vi bottenrevar storen. Det kanske
inte var helt nödvändigt men det är skönt att slippa reva
mitt i natten. På morgonen passerar vi Sydafrikas sydligaste udde Cape
Agulhas. Några timmar senare ökar vinden igen och blir till en ordentlig
kuling från sydost. Vi tar ner storen helt och seglar bara med genuan.
Den är lätt att öka och minska ytan på genom rulla in och
ut segelyta. Vi seglar för babords halsar längs den bergiga kusten.
Vinden ökar allt mer och är nu uppe i 20 m/sek. Vi har Godahoppsudden
framför oss. Vi måste gippa genuan och gå över på
styrbords halsar och i den hårda vinden rullar vi in genuan helt innan
vi en stund senare rullar ut den på andra bogen. När hela genuan
är inne och vi inte för något segel alls gör vi trots det
7,3 knop på loggen för bara riggen.
> Vi sätter i alla fall en tredjedel av genuan det ger en stabilare
> gång. Det blåser mellan 20-22 m/sek och det är en speciell
känsla att
> runda Godahoppsudden i nästan storm men i fullt solsken. Det är
så
> tårarna kommer i ögonen. Kursen blir nu mera nordlig och vinden
avtar
> lite ner till 18 m/sek. Sjön är inte allt för hög men
givetvis är det
> rätt skvalpigt ändå. Tre timmar senare kan vi i solnedgången
se
> Lionhead och Taffelberget vid Kapstaden. Vi tror nu att det värsta
är
> gjort men vi bedrar oss. Vi rundar in mot Table Bay och tror att
> bergen skall ge oss skydd från den sydostliga vinden men det är
precis
> tvärt om den kommer med en väldig kraft ned efter bergssidorna.
Vi
> rullar in genuan så bara tre fyra kvadratmeter segel är kvar.
Vinden i
> byarna är uppe i över 30 m/sek. Som väl är har sjön
avtagit och vi
> seglar nära land. I den hårda vinden vågar vi inte gå
in i hamnen. Vi
> ankrar utanför pirarna till hamnen och får bra sjölä
och ankaret biter
> bra. Det viner i riggen. Vi slocknar i våra kojer och vaknar nästa
> morgon till en strålande dag med svaga vindar med Kapstaden i
> förgrunden och Taffelberget i bakgrunden.
>
> Om vi levde i Sydafrika skulle vi inte vara seglare då skulle vi
> hellre syssla med någon mer fridsam sysselsättning som t.ex.
att tämja lejon.
>
> Seglarhälsningar från S/Y Sefir
>
> Elisabeth och Joh
>
> ----------
> radio email processed by SailMail
> for information see: http://www.sailmail.com