> Hej Alla!
>
> Vi ar nu inte langt hemifran. Just nu ligger vi inblasta i en dansk
> liten hamn och medan kulingen blaser sa sitter vi och skriver resebrev. Det blir tva i samma mail den har gangen bade brev 3 om Sydafrika och Namibia och ett om Kap Verde och Azorerna. I morgon raknar vi med att ga vidare och komma annu narmare Skanor. Vi kanner oss nu sa sakra man kan pa att vi skall kunna komma till Skanor den 19.6 kl 14.
>
>
>
> Sydafrika del 3 (av 3 ) och Namibia
>
> Vi har seglat till Kapstaden, tagit oss runt Afrikas valdsamma kust
> och rundat Godahoppsudden i nastan storm!
>
> Vi ligger nu val fortojda i Royal Cape Yacht Club. Nu ar det Nordosten
> som galler och det med besked. Nastan varje eftermiddag drar den igang
> och blaser 20- 30 sekundmeter fram till tva pa natten for att sedan do
> ut. Vi har kopt nya fendrar och har fortojt med alla linor vi har.
> Det sags att inne i staden finns omraden dar husen har ledstanger runt
> sig, for de aldre att halla sig i, for att inte blasa omkull. Vi
> forstar. Surra fast varenda los flik pa baten annars blaser den sonder
> mer gar sonder inne i marinan an ute till havs varnas vi for. Det ar
> det forforiska Taffelberget som skapar dessa vindar inne i hamnen den
> har tiden pa aret. Marinan ar Sydafrikas storsta med sina mer an 500
> batplatser. Den ligger lite avsides i ett trist omrade i hamnen. Allt
> ar val inhagnat och vakter finns dygnet runt. Vi maste ta taxi den
> korta biten in till centrum. Seglarvanner som forsokte sig pa en
> promenad holl pa att bli knivranade och klarade sig med knapp nod tack
> vare pepparspray. Val inne pa marinan ar det lite smatjusigt och en
> vackert skriven anvisning om dresscode hanger inom glas och ram i
> entrén. Fran var bryggplats ser vi hela Taffelberget i fonden.
>
> Tre Rotary klubbar haller till har pa klubben sa vi gar pa luncher och
> far massor av kontakter. Vi fastnar for Signal Hills Rotaryclub och
> har turen att mota Mary von Hirschberg, en fore detta diplomatfru i
> 70-arsaldern med stor aptit pa livet. Mary har bott flera ar i London,
> Tokio och Wien. Hon ar utbildad jurist men val hemma efter
> pensioneringen har hon skaffat sig en gedigen guideutbildning och ar
> mycket palast och kunnig i allt. Dessutom ar hon oerhort charmerande
> och har en underbar humor.
>
> Mary tar oss ut pa flera bilturer. Vi besoker vindalarna och gor ocksa
> annu en tur ut mot Cape Point. Da far vi tillfalle att fara pa den
> nyoppnade fantastiska bergsvagen Chapman´s Peak Drive med vidunderlig
> utsikt i solnedgangen. En dag tar Mary oss upp till Signal Hill dar vi
> ar med om den dagliga avskjutningen av ett kanonskott klockan 1200.
> Detta ar en tradition sedan den tiden da fartygen behovde stalla sina
> kronometrar. Efterat bjuder vi Mary pa lunch i den populara Malay
> restauranten pa kullen med utsikt over hela Kapstaden. Vi intervjuar
> Mary om livet i Sydafrika och om den politiska situationen. President
> Mbeki ar inte sarskilt popular i nagra lager, speciellt inte sedan han
> nonchalerat AIDS problematiken samt att han knyter an till Zimbabwes
> president. Det kan heller inte vara latt att komma efter en sadan
> fantastisk manniska som Nelson Mandela. Det liberala partiet har som
> ett av sina valforslag att alla arbetslosa och deras familjemedlemmar
> skall fa 100 kronor per manad for att inte svalta. Efter lunchen
> guidar Mary oss i Malaykvarteren och vi besoker ocksa deras museum.
> Kvarteren heter mera korrekt Bo-Kaap och har lever Kapstadens
> muslimska befolkningen, i huvudsak med malaysiskt ursprung och ar fore
> detta slavar.
>
> En kvall kommer vi med pa picnic i en vacker park tillsammans med
> Rotarymedlemmarna med respektive. Darefter far vi vara med om en
> fantastisk forestallning av Macbeth pa utomhusteatern dar. En annan
> kvall ar det Rotarymiddag med filmforevisning fran Kalaharioknen med
> otroliga scenerier.
>
> Vi rekommenderas att se "The African footprints" pa stora teatern. Vi
> gar tillsammans med Greta och Frank och Monica och Hermann fran Grafin
> V. Det visar sig vara en otroligt bra musical och dansforestallning om
> Sydafrikas historia och mote med europeisk kultur. Den borde kunna
> visas pa scenerna i Europa. Efterat ater vi en liten supé pa
> teaterrestaurangen och far dar chans att tala med nagra av
> huvudrollsinnehavarna.
>
> Vi fortsatter att utforska Cape Town och besoker konstmuseet och den
> gamla borgen med interiorer fran den gamla kolonialtiden. Vi
> fascineras av guldmuseet med de ibland jattelika foremal som de olika
> stammarna smyckat sig med genom tiderna.
>
> Vi gor ater igen en vinresa och nu tillsammans med Greta och Frank och
> handlar pa oss infor hemresan. Sydafrikanska viner ar mycket goda och
> prisvarda. Vi besoker alla tre vindalarna och landskapet ar forforande
> vackert liksom alla vingardarna i hollandsk arkitektur fran olika
> tidsepoker.
>
> Manga dagar jobbar vi med baten och forbereder spranget hem. Pa
> kvallarna umgas vi med seglarvannerna i marinan eller med vannerna pa
> Copihue som ligger kvar i Victoria and Alfred marina.
>
> Vi far besok hemifran. Underbart var det att fa ombord Monika och Tore
> Smith, vinhandlare fran Skanor, som ar pa uppkopsresa. Ett av "deras
> viner" som de hittat i Sydafrika har uppmarksammats och blivit
> rekommenderat av vingurun pa TV och naturligtvis gjort stor succé. Vi
> far en harlig kvall tillsammans pa Sefir. Tva dagar senare blir vi
> inbjudna att gasta dem pa deras stamhotell, underbara Vineyard Hotel,
> ett beromt hotell med anor fran kolonialtiden. Efter valkomstdrinken
> vandrar vi runt i den stora vackra rikligt blommande parken med
> Taffelberget i bakgrunden. Sedan bjuds vi pa en utsokt middag i
> restauranten som ar inredd i kolonialstil. Vi njuter av den harliga
> samvaron med Monica och Tore, den goda maten och utsokta vinerna men
> ocksa av att studera de ovriga gasterna. De flesta ar engelsman som
> troligen bott i Sydafrika tidigare och som atervander i affarer eller
> for att semestra. En aldre herre bar monokel. Allt ar mycket elegant.
> Sa roligt det var att traffa vanner hemifran igen, det ar inte utan
> att vi borjar langta hem en smula.
>
> Inspirerade av miljon pa the Vineyard bjuder vi ut Mary pa ett av de
> andra mastena i Kapstaden, high tea pa Mount Nelson Hotel, ett annat
> beromt hotell fran kolonialtiden. Det visar sig bjuda pa den mest
> fantastiska buffé. Naturligtvis de obligatoriska sma
> cucambersandwitcharna m.m men ocksa lackra sma crustader, pajer, med
> olika goda fyllningar, laxpiroger m.m, en hel avdelning med lackra
> kakor och som slutklam en dignande fruktavdelning med stora skalar med
> blabar, hallon och vispgradde. Vi gar ut och satter oss pa terrassen
> med utsikt over den vackra parken och avnjuter det hela i omgangar.
> Mary underhaller med anekdoter fran hotellet och fran sina ar i
> London, Tokio och Wien.
>
> En kvall bjuder Royal Cape Yacht Club alla gastande batars
> besattningar pa cocktailparty. Vi ar 31 gastande batar fran jordens alla horn. Det blir en livlig afton med manga skepparhistorier.
>
> I marinan finns forutom Sefir en annan svensk bat Albatross med ensamseglaren Vadislav Savinov , det later ryskt men han kommer fran Stockholm. Han seglar en rod stalbat och ar inne pa sin fjarde jordenruntsegling. Han kommer just fran Antarktis som den forsta svenska ensamseglaren som har besokt den kontinenten. Vladislav ar nu pa vag hem for att borja jobba och skall segla nonstop forst till Vastindien och darefter till Sverige, inga onodiga stopp alltsa. Varje jordenruntsegling har tagit tva ar. Han har inte rad att vara ute mer per gang. Nu skall han hem och jobba ihop pengar till nasta segling.
>
> Nu borjar det bli dags att ge sig av. Vi har antligen fatt vara nya
> segel och Sefir ar rustad for oceansegling ingen.
>
> Cophue skall segla over Brasilien hem for att overvara Antigua Race
> Week. Vi ar pa avskedspartyt och traffar dar foraldrarna till en av
> deras gastar. Vi blir hembjudna till dem pa middag nasta dag och de
> kommer helt snallt och hamtar oss pa marinan. De bor i ett underbart
> hus ute i Stellenbosch en halvtimmas bilresa fran Kapstaden. De bjuder
> pa en harlig vildsvinsstek med olika tillbehor och vi far en mycket
> givande kvall tillsammans. Fyra ungdomar ar ocksa med och det ar
> spannande att hora hur de ser pa livet har nere och de ar mycket
> intresserade av att hora om var fard och om Europa.
>
> Dagen innan vi skall avsegla kor vi Sefir till tankbryggan for att
> fylla pa diesel. Tur, nu upptacker vi att generatorn inte laddar! Vi
> har ju legat en manad med elkabel till bryggan. Det blir en dags
> skruvande i motorn och ny generator far anskaffas och fas pa plats. Vi
> blir tre dagar forsenade och kommer ivag sista dagen innan vart visum
> gar ut. Vi tar farval av Mary och lamnar Kapstaden och Sydafrika med
> manga nya vanner och fantastiska upplevelser efter hela tre manader
> har. Hit maste vi bara atervanda nagon gang.
>
> Nu vantar narmare 9000 sjomil till havs innan vi nar Skanor! Vi har
> kopt pa oss nya bocker, bade Coetzee och Mandela, men de far vanta. Vi
> skall besoka Namibia forst och seglar langs kusten. Tjock dimma valler
> emot oss, vi ser knappt foren pa Sefir. Tack och lov for radarn! Det
> ar iskallt och fuktigt. Vi valsignar aven vart varmesystem ombord som
> kommer val till pass. Det ar rena Lützen och det passar ju bra da vi
> seglar mot Lüderitz. Namibia har varit tysk koloni fram till och med
> forsta varldskriget.
>
> Den stora upplevelsen till havs blir de jattelika salflockarna vi
> moter nar dimman lattar upp en smula mitt pa dagen. Tusen och ater
> tusen salar hoppar runt oss och fiskar i stora grupper eller ocksa
> ligger de bara och flyter lojt omkring med nosen, labbarna och
> stjartfenorna i vadret. Namibia har varldens storsta salstam pa minst
> nagon miljon salar. Vi fick ocksa se mangder av albatross, dock inte
> sa stora som dem i Nya Zeeland.
>
> Efter 4 dygn i dimman nar vi sa Lüderitz och blir helt paffa. Det ser
> ju ut som Bohuslan, bara graa klippor och vita hus! Det ar som att
> styra in mot Lysekil, en stor stenkyrka tronar pa toppen av ett av
> bergen. Nar dimman lattat och vi har ankrat ser vi ocksa de enorma
> sanddynerna och det ar det som ar Namibia.
>
> Nar vi vandrar runt pa gatorna i staden bland jugendhusen ser vi
> nastan bara svart befolkning och sa svart. Manga ar helt blasvarta i huden och har en helt annan fysionomi an vad vi sag i Sydafrika. De flesta ar attlingar till Herero eller Himbastammen som sokt sig till staden for att fa arbete. Tyvarr finns inte manga att fa sa det vimlar av arbetslosa unga manniskor.
>
> I slutet av 1800-talet upptacktes diamanter har i sanden, bade pa
> land och i havsbottnen. Det visade sig vara enorma fyndigheter och det
> etablerades raskt stora gruvbolag. Sa vaxte flera stader upp som
> byggdes i tysk jugendstil. Idag ar nastan alla strandomraden
> avskarmade och forbjudna att betrada darfor att det finns diamanter
> har. Vi besoker en stor vacker villa fran sekelskiftet som byggdes av
> en direktor for ett av gruvbolagen. Allt ar i jugendstil bade
> exteriort och interiort. Flera foton finns fran tiden det begav sig.
> En ung vacker fru med sorgsna ogon finns pa nagra. Hon togs hit som
> 18-arig brud fran balerna och teatrarna i Berlin. Hon stod ut har i
> tva ar och flyttade sedan hem igen. Det forstar vi fullkomligt. Att
> hamna har ute i oknen pa den tiden maste ha varit fasansfullt. Vi aker
> pa utflykt med en tysk kvinna som ar fodd harnere. Hon berattar
> entusiastiskt om all sand vi far forbi.
>
> Efter tva dagar seglar vi vidare mot Walvisbay, Namibias storsta
> hamnstad. Vi har fatt flera fina tips av tandlakare Christer Priwe som
> startat och genomfort ett stort tandhalsovardsprojekt har nere och
> gjort enorma insatser.
>
> Sa smaningom blir ocksa vi helt betagna i sanddynerna. Vi hyr bil och
> far ut i oknen. Vi forundras over de unika uraldriga Welwitschia vaxterna som finns pa nagra platser och som tycks overleva av ingenting. De ser ut som stora grona tangruskor. Overallt finns enorma sanddyner. Vi bestiger Dune Number Seven, ett kart utflyktsmal for barnfamiljerna. Barnen pilar raskt upp for de branta losa sandbackarna och aker sedan kana ner. Vi orkar bara kliva upp halvvags. Dynen ar sakert over 100 meter hog.
>
> Vi far till Svakopmund, en jattesot liten stad helt i jugendstil med
> manga mycket vackra gamla hus. Dar besoker vi ocksa en mattfabrik, dar
> man for hand vaver de mest utsokta mattor i fin ull fran de speciella
> faren har. Alla vavarna har sin egen stil. Vi blir mest fortjusta i
> vavaren Theos mattor. Han tycker om att experimentera med farger och
> far de mest sagolika resultat tycker vi. Greta och Frank koper en stor
> matta i vackra blatoner och vi en liten bonad.
>
> Som avslutning pa vart alltfor korta Namibiabesok gor vi en liten
> flygtur med ett 6-sitsigt Cessnaplan over sanddynerna i eftermiddagssolen. Det blir en bade hissnande och vacker upplevelse. Sanddynerna har formats i fantastiskt vackra monster av vinden. Det ser ut som nagon skurit ut dem med kniv. Ibland flyger planet bara 6 meter ovan mark och drar ut mot strandkanten dar vi nu kan beundra salkolonierna pa land. Vi hade garna gjort en tur upp till Himbastammen i norr men efter 4 dagar maste vi tyvarr skynda vidare till havs.
>
> Seglarhalsningar fran Elisabeth och Joh
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
>
> Kap Verde - De okanda oarna Azorerna - Atlantens motesplats
>
> Kap Verde bestar av nio bebodda oar och ett par sma obebodda. De ar pa
> samma satt som Kanarieoarna, Madeira och Azorerna av vulkaniskt
> ursprung. Oarna ar oerhort torra nastan sterila. Det ar inte manga
> millimeter regn som kommer per ar. Det ar fantastiskt att det
> faktiskt kan leva manniskor har. Till skillnad fran Madeira och
> Azorerna, som ar en del av Portugal, och Kanarieoarna, som ar en del
> av Spanien, sa ar Kap Verde ett helt sjalvstandigt land och ett mycket
> fattigt land. Fram till 1975 var Kap Verde en koloni till Portugal.
> Turismen ar sakert den naring som kan bli oarnas framtid. An har de
> dock en lang vag att vandra. Infrastrukturen maste byggas ut med
> battre vagar, battre flygplatser, battre telekommunikationer och
> avsaltningsanlaggningar for att fa mer sotvatten. Har finns en
> internationell flygplats och den ligger pa on Sal langst at nordost.
> Om man vill vidare fran Sal sa maste man flyga med sma passagerarplan
> till de andra oarna.
>
> Palmeira ar en liten by pa Sal med en hamn som bestar av en ca 150
> meter lang kaj dar farjorna som gar mellan oarna lagger till. Har finns ocksa nagra fiskebatar. Overallt byggs det eller snarare kan man saga att det mesta ar halvfardiga byggen i cementblock dar man redan har flyttat in. Vagar och gator bestar av sand. Alla ar mycket vanliga, de flesta talar bara portugisiska men det fungerar bra anda. Det finns en liten brygga dit vi aker med jollen. Har ligger manga fargglada fiskebatar fortojda i linor som gar hit och dit. Det ar omojligt att kora in med jollen istallet far man falla upp motorn och ro over alla linor.
>
> Vi blir kvar en extra dag i Palmeira i vantan pa forsvunnet bagage for
> familjen Matz innan vi kan segla soderut langs Sals kust. Pa sydsidan finns ett omrade med hotell och restauranger langs en lang och vacker sandstrand. Har ar fullt av vindsurfare och aven nagra optimistiska vagsurfare som ligger och vantar i vattnet pa den ratta vagen i den inte alltfor hoga dyningen.
>
> Nasta morgon satter vi segel och seglar ner till on Boavista ca 30
> sjomil soder om Sal. Boavista ar mest kand for alla vrak som omger on och som givetvis alskas av alla dykare. Vi forsoker ga in i hamnen men sjokortet overensstammer inte med verkligheten sa vi vagar inte ga in utan rundar on och ankrar pa baksidan soder om hamnen vid den lilla byn Sal Rei. Nar man sett torget och marknaden och ett nedlagd salttillverkning sa har man sett byn.
>
> Pa natten seglar vi vidare mot St Nicolau som ligger 90 sjomil vaster
> om Boavista och ankrar i hamnen vid Tarrafal en trevlig liten by. Har finns en vacker sandstrand med sma barer och ett antal sma restauranger. Livsmedelsaffaren har en storlek som far en Seven Eleven att framsta som en super market i jamforelse. I hamnen sitter madammerna och saljer nattens fangst av fisk. Pa stranden leker barnen och ungdomarna spelar volleyboll. Arbetslosheten har ar i det narmaste total forutom for de som har en liten affar eller barservering eller en liten fiskebat.
>
> Efter en natt i Tarrafal sa seglar vi vidare till Mendelo som ligger
> pa on Sao Vicente. Mendelo har ogruppens basta hamn, som ligger skyddad i sundet mellan Santo Antao och Sao Vicente. Till denna lilla stad kommer manga seglare som mellanlandar har pa sin vag over Atlanten fran Kanarieoarna till Vastindien eller Brasilen. Staden har stor brottslighet, sarskilt stolder. Valdsbrott verkar inte vara nagot problem. Det ar latt att forsta att vi med vara batar utgor en lockelse for det stora antalet arbetslosa som finns i staden. Nar vi kommer in till ankringsplatsen som ligger langst in i hamnen sa kommer tva man Orlando och Umberto ut i en gammal gummijolle och erbjuder oss tjansten att vakta var dinge nar vi ar i land. De hjalper oss ocksa att hitta till immigration och hamnmyndighet. De visar oss till en bra restaurang dar vi till en billig penning kan ata hummer. Nere vid stranden ligger Club Nautico dar levande musik strommar ut over vattnet pa kvallarna. Ett par kvallar blir vi sittande dar och lyssnar pa den Kap Verdiska musiken som mycket paminner om Fadon. Det ar lite sorgsen och smaktande musik men mycket vacker. I staden finns en stor marknadshall for gronsaker. Sorteringen ar forvanansvart stor med tanke pa hur lite som kan vaxa pa oarna. Det ar ocksa roligt att vandra runt och titta pa alla de vackra, fargglada, gamla portugisiska husen.
>
> En dag tar vi farjan over sundet till Santo Antao. Vi far tag i en
> taxi, som kor oss runt pa on en hel dag for sex personer for ca 1000 kr. Vi aker pa gatstensbelagda vagar, som slingrar sig upp langs de terrakottafargade bergssidorna, upp pa berget. Har uppe pa ca 1000 m hojd ar det riktigt mycket vaxtlighet. Vi moter manga som kommer ridande pa sina asnor. Oftast kommer de med plastdunkar som de varit och fyllt med vatten. Vagen gar fram pa bergskammar dar man kan se byar som ligger 1000 m under oss pa bada sidor om vagen. Molnen ligger pa en del stallen under oss och stiger upp langs bergssidorna. Overallt har man byggt terrasser for att dels samla det dyrbara regnvattnet men ocksa for att odla pa terrasserna. Ett oerhort arbete har gjorts genom arhundraden for att ta till vara varje kvadratmeter av odlingsbar mark. Vi aker ner till havet pa nordsidan av on och besoker en mormor till en yogakompis till Carina. Besoket hos den gamla mormodern blir enormt, hon bara kramar oss och stralar och bjuder pa goda kakor och dricka. Vi gestikulerar vilt och klarar oss med det och Elisabeths lilla spanska ordforrad. Mormodern hade inte traffat sin dotter och dotterdotter pa 12 ar. Sent pa eftermiddagen aker vi tillbaka till farjan och pa kvallen ar vi ater i Mendelo och pa Sefir.
>
> Ett par dagar senare lamnar familjen Matz oss for att flyga till Sal
> och sedan vidare hem till Sverige. Dagarna med familjen Matz blev sa lyckade. Vi fick vila fran bade seglingsansvar och matlagning, Matzarna var pa topp. Varje morgon vaknade vi till fniss och stoj fran forpiken dar Fredde 11 och Calle 13 huserade. Sedan tittade det ut tva solskenslockiga huvuden med solvargsgrin. Det var verkligen kul att ha alla ombord och allt fungerade fantastiskt.
>
> Vi blir kvar ytterligare nagra dagar for att bli av med en envis
> kuling innan vi lamnar Kap Verde for att ga mot Azorerna. Seglingen borjade med en kraftig nordostlig vind i sundet mellan Sao Vicente och Santo Antao men allteftersom vi lamnar land bakom oss sa blir vinden svagare men fortfarande fran nordost. Det blir bidevindsegling for styrbords halsar (d.v.s. vinden kommer in snett forifran pa styrbords sida). Vindrodret styr och vi aker med. Livet far levas i en bat som lutar 20 grader och som stampar sig fram genom vattnet. Detta fortsatter i 11 dygn. Nagra ganger far vi sla och segla for babords halsar. Under sju dygn ser vi inte ett enda fartyg. Nar vi narmar oss Azorerna borjar vi spana efter val. Detta ar ett av de valtataste omradena i varlden. Vi har ett dygn kvar till Horta pa Fajal och gar for motor. Det borjar bli skymning. Plotsligt ser vi en val som blaser inte langt fran baten. Vi tittar ut mot horisonten och plotsligt kommer den upp igen och blaser. Ryggen buktar sig over vattenytan. Kameran ar beredd och vi far ett bra kort. Ryggfenan syns klart och tydligt innan valen forsvinner ner i djupet igen. Det ar oerhort maktigt. Det ar en fenval vi sett, den nast storta valen efter blavalen och ocksa det nast storsta djuret som nagonsin funnits pa jorden. En fenval kan vaga upp till 80 ton och bli upp till 26 meter lang (en elefant kan vaga 6 ton). Fenvalen lever av krill, smarakor och fisk som de silar mellan sina barder. Det ar med en kansla av andakt och bavan man moter ett sadant djur.
>
> Nasta dag seglar vi in till Horta pa Azorerna. Horta har Azorernas
> basta marina. Azorerna ligger nastan mitt i Nordatlanten. Detta ar
> korsvagen for alla langseglare och hit kommer man fran Vastindien,
> Sydafrika och Europa. Hit kommer de stora superjakterna, som man bara
> kan fa se i Vastindien eller Medelhavet och pa Azorerna nar de ar mitt
> emellan. Under den tid vi lag i Horta sa kom ett femtontal yachter in
> pa mellan 40 och 65 m i langd. En del ar oerhort vackra med otroliga
> teakdack och fantastiska traarbeten och morka marinbla skrov. Andra
> ser bara ut som jattelika stora vita tvalkoppar med morka fonster.
> Masterna ar sa hoga att ingen av dem skulle kunna passera under
> Oresundsbron. Velsheda den gamla J-baten kommer in ett par dagar. Pa
> alla jakterna haller man standigt pa att fernissar. Allting utvandigt
> fernissas om var tredje manad. En 70 fotare som vi tycker ar jattelik
> i vara vatten ser ut som en jolle bredvid dessa batar. Vad de kostat
> att bygga kan man bara dromma om. Manga av dessa batar behover
> givetvis inte ga hit till Azorerna, de kunde lika garna ga direkt till
> Medelhavet fran Vastindien. Av gammal tradition gar man dock in har om
> inte annat for en natt for att ta en ol eller en gin och tonic pa
> Peter Café Sport.
>
> Café Sport ar nagot valdigt speciellt. Hit har seglare kommit i
> generationer. Har har dragits manga rovarhistorier och nagon enstaka sann. Har ligger roken tat och olen flodar. De morka trapanelerna ar val inrokta. Vaggar och tak ar tackta av varldens alla seglarklubbars flaggor. De hanger har i drivor upp pa varandra. Peter star bakom disken och vaxlar pengar fran alla varldens horn pa samma satt som hans far gjorde fore honom och hans farfar annu tidigare. Café Sport ar inte stort, har ryms kanske 70 personer men vilken stamning och kansla. Pa kvallarna ar det sa fullt att man far sta ute pa gatan och ta sin ol. Ingen kan betrakta sig som en riktig langseglare forran man tagit en ol pa Café Sport och ocksa tagit sig hit till Horta med sin egen bat. En liten dorr vid sidan av Peters disk leder in till ett fantastiskt scrimshaw museum. Scrimshaw ar en konstart dar man graverar bilder pa valtander. Den har utvecklats av seglare och valfangare som en hobby under deras langa resor. Nufortiden ar det mest konstnarer i land som haller pa med denna konst. Peters museum innehaller sakert ett tusental olika valtander med lika manga olika motiv.
>
> En annan konstnarlig yttring som Horta ar kant for ar alla malningar i
> hamnen.
> I marinan ar all ledig plats pa murar och kajer upptagna av malningar som gjorts av besattningar pa olika batar genom aren. Det finns tusentals. En del ar valdigt enkla med bara ett batnamn andra riktiga konstverk. Vissa berattar hela historier om vad man upplevt. Har hittar man hela kartor over var man seglat. Mangder av svenska batar har lamnat sina avtryck har. Manga med flera artal av de som passerar varje ar. Givetvis gor vi ocksa en liten malning pa kajen som illustrerar att vi nu seglat jorden runt.
>
> Fran Horta ser man over sundet till on Pico och mitt i fonden ar
> vulkanen oerhort vacker med sin perfekta form. Ett par dagar bilar vi
> runt pa Pico tillsammans med Frank och Greta. Overallt finns det
> stengardsgardar av svart lavasten. Varje akerbit har rojts fran denna
> enorma mangd av sten. Husen i de sma byarna ar ocksa byggda av
> lavasten. En del ar av husen ar svarta i lavans egen farg andra ar
> vitputsade och en del hus ar bade och, fantastiskt vackert. Pa manga
> akrar ar det sa mycket sten att bara nagra fa kvadratmeter jord har
> kunnat rojas mellan stengardsgardarna och har odlar man vin. Om man nu
> skall saga nagot negativt om Azorerna sa kan vi inte rekommendera
> vinet. Langs vagarna blommar azalean och har finns hackar av
> hortensia. Tyvarr ar vi for tidigt har for att fa uppleva den fulla
> blomningen av Hortensian. Da skall man vara har i slutet av juni nar
> hela landskapet blir blatt. Vagarna ar slingriga och branta och det ar
> bara ett par ganger som jag kan lagga in femmans vaxel pa var hyrda
> bil under de tva dagar vi ar pa Pico. Uppe i bergen ar det svalare med
> en fantastisk utsikt mot grannon Sao George. For den som vill sa finns
> vulkanen att bestiga. Vi overnattar pa ett litet hotell som ligger
> langst osterut pa Pico L`escale de L`atlantic som ags av en fransk
> kock och hans schweiziska fru. De har en stor, vacker och rikt
> blommande tradgard, som de rojt fran sten. Av stenen har de sedan
> byggt hotellet med sex rum. Nar vi kommer bjuds vi pa ett glas vin pa
> verandan med utsikt ut over havet. Senare far vi en utsokt femratters
> meny med portugisiskt vin. Pa morgonen serveras vi en harlig frukost.
> Allt detta far vi till ett pris av ett enkelt hotellrum hemma.
>
> Vi aker ocksa pa tur runt Fajal, on som Horta ligger pa. Har finns en
> vacker vulkankrater langst upp pa toppen av on. Fajals vastra del bestar av nytt land som vuxit upp ur havet vid ett kraftigt vulkanutbrott for ca 50 ars sedan. Aven har bildar Hortensian hackar langs vagarna och overallt lyser krassen med sina rodgula blommor.
>
> En dag aker vi pa valsafari. Pa bade Pico och Fajal har man spanare
> som haller uppsikt pa var valarna befinner sig, precis som i gangen tid, da man jagade kaskelott har. Da rodde och seglade man ut fran oarna i langa smala oppna batar och harpunerade kaskelott.( Fortfarande finns valstyckerier och kokerier kvar som idag anvands till andra andamal bl. a. konserter som vi avnjuter tva kvallar.) Genom radiokontakt far man veta att val siktats soder om Fajal. Det tar en stund innan vi ser valarna. Det ar en hona och en hane av fenval ca 18 m langa. Vi foljer dem. De later sig inte bekomma. Ibland ar vi sa nara som tio meter. Det ar oerhort maktigt att se dessa enorma djurs rorelser i vattnet.
>
> Det ar med stor saknad vi sager farval till dessa fantastiska oar och
> ger oss ut pa annu en bidevindsegling upp mot England.
>
> Seglarhalsningar
>
> Elisabeth och Joh
> -------------------------------------------------
> Do not push the "reply" button to respond to this
> message if that includes the text of this original
> message in your response. Messages are sent over a
> very low-speed radio link.
>
> The most concise way to reply is to send a NEW message
> to: SB6254"at"sailmail.com
> If you DO use your reply button, be sure to delete
> the original message text and these instructions
> from your reply.
>
> Replies should not contain attachments and should be
> less than 5 kBytes (2 text pages) in length.
>
> This email was delivered by an HF private coast station
> in the Maritime Mobile Radio Service, operated by the SailMail
> Association, a non-profit association of yacht owners. For more
> information on this service or on the SailMail Association, please see
> the web site at: http://www.sailmail.com
>
>